onsdag 22 maj 2013

Ibland tänker jag på exorcism

För ett par timmar sen började jag undra om det verkligen står helt rätt till med mitt barn. Helt plötsligt tog hon tag i mitt hår och började dra lite. Jag sa till henne att det gör ont och att hon skulle släppa, men hon vägrade och började dra hårdare. Sen blev det bara värre och värre. Jag sa att det gjorde ont och att jag blev ledsen, Elly sa att hon "vill ha mammas hår" och drog mitt stackars hår åt alla håll och kanter. Jag försökte avleda på flera olika sätt, men det gick inte och Elly drog bara mer och mer, samtidigt som hon grät och skrek. Till sist började jag också gråta och skrika; dels för att det gjorde så ont och för att jag började oroa mig för kala fläckar, dels för att jag trodde att ungen hade blivit galen. 

Plötsligt släppte hon taget om mitt hår, visade alla hårstrån hon hade i händerna och sa "oj", log lite och ville sen leka att vi köpte glass (en av favoritlekarna just nu "köpa till glass, 5 kr, två-tre glass"), som om ingenting hade hänt. Och jag insåg förstås att hon förmodligen är som hon ska.

2 kommentarer:

  1. Känner igen det där. Det är väl förmodligen så när impulskontrollen och motoriken inte är fullfjädrad än. Jag skulle dock vilja ha en handbok då, för jag är nog inte mest pedagogisk och oroar mig att det är jag som gjort henne sån, dvs att hon nyps och slåss och tar grabbatag i håret på en. Men mja, kanske normala utvecklingssteg kanske ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att vara pedagogisk när det gör så jäkla ont, samtidigt som en undrar vad det är för ett monster som har tagit över ens lilla unge. Och ja, jag tänker att det är jag som överför undertryckt ilska på henne eller nåt...

      Radera