lördag 8 juni 2013

Hur går det med löpningen då? Eller vad göms i de småländska skogarna?

Igår sprang jag igen. Och det gick bra; jag kände mig stark och spänstig, sprang en aning fortare än gången innan och allt. Sen kom jag till en liten, liten stig i mycket, mycket högt gräs och tänkte 1) att jag ska kontakta den lokala idrottsföreningen och be dem att hålla efter spåret bättre, för 2) jag vill inte bli biten av ormar eller utsugen av fästingar. Jag började undra om det är vanligt att fästingar sätter sig på en människa och sedan hoppar över till en annan, exempelvis ens barn, men sen fick jag annat att tänka på för plötsligt stod jag (nästan) öga mot öga med en tjur. Kohagen som för ett par dagar sen var tom, beboddes nu av en stor skock ungtjurar, varav några började gå mot mig. De andra spärrade av vägen för mig. Jag försökte mig på en annan väg, men att ta mig genom ett litet kärr kantat av brännässlor blev för besvärligt, så jag vände. Snabbt sprang jag därifrån, hittade en liten skogsväg som ledde ut till landsvägen och sprang hem till mina föräldrar samtidigt som jag njöt av att springa på asfalt.

Den här tjejen är en stadstjej, det är då em sak som är säkert.

2 kommentarer:

  1. Shit vad läskigt! Är så rädd för tjurar.

    SvaraRadera
  2. Haha jag var ute och sprang i Nyckelvikens naturreservat för några år sedan och sprang p åtvå förvirrade älgar som hade irrat in där. Fi faaan vad rädd jag blev. Sen var de ute och knatade p åVärmdöleden och skapade oordning. :)

    SvaraRadera