söndag 25 augusti 2013

7:0

Så skrev Zahra på Facebook tidigare idag, och med dessa ord tycker jag att hon får fram precis vad som är så sjukt med den där 5:2-dieten som har blivit så omskriven på sistone. Seriöst? Svälta sig två dagar i veckan? Vad ska en göra dessa dagar? Hur ska en orka med livet? Äta ett ägg och gå till jobbet? Ta en näve bönor och hämta barnen på förskolan? Idealen som föder den här typen av dieter är så äckligt snedvridna och samtidigt ler patriarkatet förnöjt, för det är klart, undernärda kvinnor orkar inte göra så mycket motstånd, om de ens kan se orättvisorna genom svältens dimma, så vem vinner i slutändan? (Och här talar jag om strukturer, så jag menar inte att peka ut enskilda kvinnor som svaga, så var det sagt)

 

16 kommentarer:

  1. Jag förstår hur du menar och tycker du har rätt i mycket! Samtidigt har jag varit lite sugen på att prova det däringa 5:2. Har en vän som gör det och faktiskt mår bra av det.
    Fast jag vill faktiskt prova det mer för att testa liksom, se om det stämmer att man mår bättre. Kanske kan verka lite motsägelsefullt eftersom jag håller på med projekt viknedgång nu och jag säjer att det inte är främst för viktens skull men så är det :-)

    Jag tycker det är sjukt svårt, det där med viktminskning över huvud taget och hur man ska förmedla det. För jag VILL gå ned i vikt eftersom jag helt enkelt väger för mycket och inte känner mej bekväm. Samtidigt kan jag nästan få dåligt samvete när jag bloggar om det eftersom jag är så himla medveten om utseendehets och ideal för kvinnor. Jag vill ju inte bidra med sånt.
    Samtidigt vill jag blogga om för att peppa mej själv, få pepp och disskutera med andra i samma situation. Svårt är det. Som nu, när jag dragit igång mitt projekt för att komma i mina så kallade "smaljeans" på min springblogg. Det är så både och: Samtidigt som jag tycker det är kul och peppande så gnager ett litet dåligt samvete.
    Som sagt: Svårt!

    Bra att du skriver om det tycker jag eftersom det verkligen behövs en diskussion (kände jag nu när jag skrev en halv uppsats..haha)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så typiskt att det ska vara så dubbelt för oss tjejer; gör du si gör du fel, gör du så gör du också fel, dubbel skuld liksom. Jag kan förstå att folk vill gå ner i vikt och det är så lätt att säga att en gör det för sn egen skull, men jag undrar så ofta om det verkligen är det eller om en har gjort samhällets ideal till sina egna? OBS, menar inte att detta gäller just dig, ingenting jag skriver om det hör handlar om enskilda, utan jag generaliserar.

      Förstår vad du menar om pepp och att se resultat, jag gillar ju själv när jag ser att jag har tränat! Nu menar jag inte just viktmässigt, men jag gillar när jag har rutor på magen, synliga biceps osv. Det är ju så jag vill se ut.

      Sen tänker jag mkt på vad vi förmedlar till våra barn, främst döttrar. Jg tänker att om Niklas och Elly skulle sitta och äta pasta och köttfärssås och jag skulle äta ett ägg typ, Elly skulle ju tycka att det var konstigt, även om hon är så liten. Det skulle vara så svårt att förklara på ett sunt sätt och jag tänker på vilken syn på kroppen hon skulle få. Hon skulle ju lära sig att det är fult att vara tjock och att en alltid ska sträva efter att bli smal, även om det innebär att en inte får äta sig mätt.

      Radera
  2. Precis! <3

    Charlotta Sofia: Jag tänker lite såhär - att må dåligt över sin kropp & hur en ser ut är väldigt vanligt, typ alla jag känner, inklusive mig själv, uttrycket det någon gång, om inte rätt ofta. Men det jag tycker är viktigt är att försöka tänka varför tycker jag att jag för tjock eller ful eller så. Det är normer & ideal skapade av patriarkatet & kapitalismen, som tjänar på att jag mår dåligt. Det är inte min egen röst som säger åt mig att jag är för tjock & ful, det är en röst som vill att jag ska lägga all min vakna tid, all min energi på att tänka på viktminskning & dieter & smaljeans & lchf & 5:2 & gi & köpa hela konceptet & må dåligt om jag äter en macka eller en kaka. Jag tror inte det är särskilt hälsosamt, alls. (Därmed inte sagt att en inte får träna & eller äta bra mat, det är klart en ska det. Men det handlar om hur en framställer det. Jag tycker inte ens att en behöver proklamera sin viktnedgång, därför att det bidrar till hela kroppshetsen. Men det är bara jag. & jag talar också om strukturer, inte enskilda individer. :))

    SvaraRadera
    Svar
    1. Zahra: Jag är ju helt med dej i det du säjer och tycker :-) Jag tänker massor på just de sakerna.
      Men sen vill jag ändå blogga om det för att det utgör en så pass stor del i mitt liv nu och det är där det blir svårt.
      Samtidigt tänker jag så här: Jag hatar inte min kropp, eller jo, ibland stör jag mej lite på den så där som man gör men det är mer regel en undantag men det finns liksom inget kroppsförakt, jag äter bra och är i princip aldrig hungrig, jag springer och mår så jäkla bra av det, jag tänker inte gå ned till ngn size 0. Så om jag ska förmedla ngn viktnedgång så ska det i alla fall vara på ett positivt sätt.

      Men samtidigt: Jag vill inte bidra till att någon annan mår dåligt. Och jag vet att det där med projekt smaljeans kan uppfattas lite utseendehetsigt och det ÄR det ju i någon mån också.
      Samtidigt vill jag ju blogga om det och det kanske är av ganska själviska skäl egentligen. Jag vill ha en morot.

      Åh, det är svårt för jag håller ju med dej och har samma värderingar.

      Radera
    2. Zahra: jag var inne på bokus.com innan och av de 10 populäraste böckerna just nu handlar 3 om 5:2! Det är så mycket bantning överallt att det väl snart blir avvikande och konstigt om en inte går på nån diet...

      Radera
  3. *eh, "mer undantag än regel" skulle det vara.

    SvaraRadera
  4. Låter som min typ av diet helt klart!

    SvaraRadera
  5. Väl skrivet!

    Nu håller ju jag på med kaloriräkning och bloggar om det men även för mig handlar det om att må bra. Jag svälter mig inte, äter samma saker som vanligt, men ser till att inte överäta som jag gjort lite för länge.

    Jag gillar min kropp annars, den har sina kurvor och sina spår efter operationer och barnafödande och åren som gått, men det jag inte bloggar om - och det som är allra viktigast just nu - är att vi vill skaffa syskon till Fia och det går inte så bra. Jag hoppas att min "hälsoresa" (mer träning och bättre koll på vad jag stoppar i mig) ska hjälpa oss på traven. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, lycka till med syskonskaffandet, hoppas ni får plus snart!

      Radera
  6. Vad kul att du bloggar igen, har saknat din blogg!
    Och jag håller helt med. Förstår inte hur folk orkar hålla på med detta, jag skulle svimma efter några timmar! För att inte tala om ork till träning, plugg, jobb osv. Jag tror att det handlar mycket om att folk vill ha en quick fix. "Jag skippar att äta två dagar i veckan så blir jag smal", "jag skippar kolhydrater så blir jag smal" etc, istället för att satsa på en hälsosam livsstil som håller i längden. Varför inte tänka mer på hur man mår istället för vilken jeansstorlek man har?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förresten fin bild, undrar vem det kan vara i bakgrunden ;)

      Radera
    2. Och undrar vem som hade bakat den goda tårtan!

      Jag tror också att det handlar mycket om att vilja gå ner snabbt med minsta möjliga ansträngning, istället för att äta sunt och träna. Tror inte heller det är bra för hjärnan att ge kroppen så lite bränsle vissa dagar, men sånt dr vet jag ju egentligen inget om...

      Radera
  7. Jag är så trööööött på alla dieter som är helt hypade! Hur många män kör dessa dieter?! Va? Jag är ändå nyfiken på om det funkar, att man faktiskt mår BÄTTRE och blir PIGGARE av 5:2. Fattar inte hur semisvält skulle kunna generera mer energi liksom.

    Önskar förövrigt att jag var nöjd, men det är jag inte. Får dåligt samvete näsan jämt för det jag äter. Värdelöst.

    Anna Granström.

    SvaraRadera
  8. Jag brukar fasta två gånger per år, vår och höst, för att ge kroppen en veckas vila från mat, inte för att gå ner i vikt (för det går man ju ändå upp tillbaka). Jag var nyfiken på att testa om kroppen faktiskt kunde vila under en kortare fasta så jag planerade att testa både 6:18 (alltså man äter på dagen under 6 h, fastar kvällsmål, natten och frukost) och 5:2. Jag kom bara till den första fastetekniken förrän jag kände att det definitivt inte var nåt för min kropp. Det jag egentligen ville framföra var att det nog säkert också finns sådana som fastar 5:2 (såna som har snabb ämnesomsättning kanske) för att det känns bra och för hälsan, inte vikten. Knappast en majoritet, men det är väl nog ur fastan som hälsobefrämjande metod som 5:2 har utvecklats. Det är ju dock helt vansinningt att fastan har blivit en så missförstådd trendgrej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag menar inte att kritisera enskilda personer som fastar eller går på dieter, utan det som gör mig arg är att alla dessa dieter får så stort utrymme i media! De fläskas upp på varenda löpsedel och vi påminns bara om att vi borde bli smalare, gång på gång.

      Radera