torsdag 22 augusti 2013

Får väl bli bättre på att vara utan mitt barn

Igår tog jag hem Ellys första teckningar från förskolan. Jag satte upp den ena på en garderob i sovrummet, för jag tycker den är så vacker. Det kan hända att jag hade satt upp den även om jag inte tyckte det.

När jag ska hämta Elly på förskolan har jag alltid så svårt att hitta henne. Jag går in, överblickar stället och ser en massa stora barn. Sen tittar jag igen och upptäcker till min stora förvåning att ett av de där stora barnen råkar vara mitt lilla barn.

Idag var ingen bra ensamdag för mig. Jag kände mig olustig och rastlös hela dagen. Försökte att skriva på hemtentan, men kunde inte sitta still. Promenerade och såg flera ambulanser och ville bara ropa ut "titta, ambulans!" men jag hade ju ingen med mig som kunde säga "åh, blans, nån har ont", så det hade ju varit lönlöst. Jag tog en sväng till stan och köpte den andra BH-n jag provade, vilket måste vara nåt slags rekord. Köpte trosor och gick raka vägen hem och rensade ur troslådan. Gjorde ett nytt försök med tentan, men det ville sig inte. Sen började jag gå loss på en av bokhyllorna i vardagsrummet innan det var dags att gå och hämta Elly. När jag väl fick syn på henne ville jag bara gråta av lättnad.

2 kommentarer:

  1. Det är en jävligt mäktig känsla också, den där sugande längtan efter sitt barn. Kan känns så fast Rutan ju är snart 5 och har gått på förskolan länge, ibland mitt i arbetsdagen så SAKNAR jag henne som en tok.

    SvaraRadera
  2. jag håller med om den där saknaden, tränger undan tårarna ibland på jobbet...

    SvaraRadera