måndag 28 oktober 2013

Att hantera en hotande storm

För en gångs skull hade jag bestämt att vi skulle ta ett eftermiddagståg hem från Småland, Elly och jag. Vi var ju inte där så många dagar den här gången och vi hade inget vi behövde göra när vi kom hem direkt. När jag efter en hel del velande hade tagit det beslutet, började det pratas om den där stormen. Äh, tänkte jag igår, det är ju bara en liten höststorm och det behöver ju inte ens bli nåt av den. Men idag, när det var för sent för att ta ett tidigare tåg, det vi brukar åka med (alltså, det går ju fler tåg, men jag vill bara åka med direkttåg, som dessutom är mycket billigare, orka hålla på att byta när en åker med ett barn liksom), då började jag inse allvaret med stormen. Plötsligt hade klass 2-varningar uppgraderats till klass tre och under dagen läste jag om att föräldrar uppmanades hämta sina barn tidigare, folk fick sluta jobbet tidigare, tåg ställdes in, broar stängdes osv.

Vi gick på tåget och jag började tänka ut olika scenarion. Vi kanske inte skulle komma längre än Herrljunga och tvingas sova över där. Tur att vi hade övernattningsgrejer med oss. Men vänta nu...finns det nånstans att övernatta i Herrljunga? Kanske skulle vi komma fram med tåget, men det skulle ta sån tid att vi skulle komma hem jättesent, Elly skulle somna på tåget och sedan inte kunna somna förrän efter midnatt, vilket skulle göra oss till zombies i morgon. Eller, och det här var mest troligt, så skulle vi komma till Göteborg, men då skulle stormen ha slagit till där, alla kollektivtrafik skulle vara utslagen och vi skulle få gå hem. Det skulle dock vara smått omöjligt eftersom det skulle blåsa så mycket att sulkyn skulle blåsa omkull, om vi nu kom framåt över huvud taget. Jag började fundera på om jag känner nån som bor nära stationen, som vi kunde sova över hos, men nej, det gör jag ju inte. Alla dessa funderingar gjorde att jag nervositetskissade tre gånger på tåget. På en resa som tar drygt två timmar. Och eftersom jag inte vågade dricka så mycket av vårt medhavda vatten ifall vi skulle bli stående mitt ute i ingenstans, blev jag förstås helt uttorkad.

Så kom vi fram till Göteborg på utsatt tid. Det regnade och blåste lite, som det så ofta gör här, men det fanns inga tecken på storm. Vi gick till bussen, missade precis en, men det kom en ny efter fem minuter och den var inte överfull, som jag hade befarat. Så vi kom alltså hem utan några problem alls. Eller jo, det skulle vara min skenande fantasi och mina tendenser att oroa mig i onödan då... Och jag undrar fortfarande var stormen är.

2 kommentarer:

  1. Jag satt också och väntade på en storm som aldrig kom men skönt att ni inte blev fast någon stans :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja,herregud, vilken mardröm att fastna i de småländska skogarna under en storm...

      Radera