onsdag 16 oktober 2013

Hjärtat mitt

På den här bilden stod jag och väntade på min uppsatspartner. Jag stod även med gråten i halsen och en stor klump i magen efter ha lämnat mitt gråtande barn. Jag kände mig som en självisk och elak mamma som stack iväg och gjorde skolarbete, när jag borde ha varit hemma med mitt barn som var arg, ledsen och förtvivlad och inte ville släppa taget om mig när jag skulle gå. Elly har varit ledsen förut när jag har gått, och då har det nästan alltid gått över så fort jag har kommit iväg. Men den här gången kändes det som om det var värre, för igår åkte Niklas till Norge och Elly saknar honom och hoppas att han ska vara hemma snart igen. Igår sa hon "kanske pappa kommer hem när vi sover" och det kändes hemskt att behöva säga att det dröjer två veckor innan han gör det. Jag ville så gärna att hon skulle bli glad igen när jag hade gått att jag gick ner till tvättstugan och satte upp tvättid och gick upp igen och lyssnade utanför dörren. Och hörde gråt. Inte den hysteriska gråten, utan den mer stillsamma, den sorgsna.
Halva den här chokladkakan äter jag nu för att fira att min uppsatspartner och jag har gjort vår första intervju och att den gick bra. Resten äter jag som tröst för att jag känner mig helt kass, som en mamma som har svikit sitt barn. Jag vet ju att jag inte är någon dålig mamma, jag vet det i mitt huvud, men mitt hjärta säger något annat. Elly hade varit arg och ledsen i ca 10 minuter. Sen hade hon lugnat ner sig för att efter en stund börja gråta igen. Men lugnat sig igen och haft det mysigt med sin farmor innan hon somnade.

Alltså, det här så kallade livspusslet, ibland suger det så jävla hårt.


5 kommentarer:

  1. Usch, jag vet precis hur sorgligt usel en känner sig. Men, av allt att dömma, verkar du vara en riktigt bra förälder! Heja! En liten tröst kanske kan vara att Elly fick utveckla relationen med farmor lite mer, och att hon känner sig ännu tryggare med henne nästa gång?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja, i det stora hela tror jag att jag är bra, men ibland kan jag få för mig att vissa enskilda händelser ska lämna avtryck i det stackars barnet :(. Men ja, det var nog bra för deras relation!

      Radera
  2. Detta ständiga dåliga samvete. Hatar det!

    SvaraRadera