tisdag 29 oktober 2013

Ungar alltså!

Idag frågade jag Elly vad hon ville ha till middag. Mat fick jag till svar. När jag bad henne att vara lite mer specifik önskade hon chili con carne, vilket jag tyckte lät utmärkt. Så vi handlade tillsammans och hon hjälpte till med maten. När vi sen skulle äta ville hon inte ha mat, utan frukost (när hon äntligen kom och satte sig, först var hon nämligen tvungen att gå iväg och jobba flera gånger). Efter att ha pratat om maten en stund gjorde jag bedömningen att det var väldigt viktigt för Elly att få äta fil och flingor ikväll, så jag satte fram en skål till henne. Som hon knappt rörde. Däremot åt hon en massa gurka. Vid såna här tillfällen tycker jag mest att det är bra att Elly har en egen vilja och det är ju inte hela världen om hon äter flingor istället för mat. Jag ger med mig snabbt utan en massa tjat, försök till övertalning och lirkande. Men vid andra tillfällen, då är den där starka viljan inte lika rolig och jag kan bli helt galen när ungen inte vill ta på sig kläder när vi ska iväg, utan springer iväg och gömmer sig (och gärna flinar åt mig) eller lägger sig platt på mage och bara vrålar när jag försöker ta på henne jackan. Men idag, då tyckte jag mest att hennes frukostälsk var sött.

4 kommentarer:

  1. Jag vet en unge som alltid svarar Chiou con carne när hans mamma frågar vad han ätit på förskolan. Verkar poppis.
    Tror som du, ingen vits att tjata om maten så länge det går att undvika.
    Men de här påklädningsbråken, Max är precis likadan. Så jäkla tröttsamt! När man väl kommer iväg är man ju helt slut...

    SvaraRadera
    Svar
    1. nä, tjat får abra motsatt effekt och gör att alla inblandade blir på dåligt humör. Hellre då att barnet äter nåt hen är sugen på och vi får en trevlig måltid tillsammans.

      Ja, herregud! Nästan varje gång vi ska ut sätts det igång. Även om hon har längtat efter att gå ut!

      Radera
  2. ( och med Chiou menar jag chili).

    SvaraRadera