torsdag 12 december 2013

Depeche Mode @Scandinavium

Spelningen igår var helt fantastisk! Bäst var förstås alla gamla hits, som Walking in my shoes, Enjoy the silence och Question of time. De där låtarna som folk bara måste sjunga med och dansa till. Det är ju då Depeche är som bäst. Jag har inte lyssnat på de senaste skivorna och hade trott att det skulle bli lite trist när de nya låtarna kom, men det blev det aldrig tack vare att det hela tiden var en sån grym show. Och när extranumren kom och Just can't get enough, I feel you och Never let me down again spelades, då var jag extatiskt lycklig.
Det sämsta med konserten var de låtar Martin Gore sjöng. Visst han är jättegullig och han sjunger fint, men det hade räckt med en ballad för honom, fyra blev faktiskt lite väl mycket.
Jag har sett DM en gång innan och det var när de spelade här för fyra år sen. Den spelningen var också suverän, men den här blev extra bra för att vi hade så bra platser. Vi stod näst längst fram vid den där runwaypåbyggnaden till scenen, så vi såg verkligen bra och att stå så långt fram ger en helt annan känsla än att sitta eller stå en bit ifrån. Dessutom var medelåldern på publiken rätt hög, så vi kunde stå där i godan ro utan en massa galningar som trängdes eller hoppade på oss.
Det är ju lätt att tro att idoldyrkan hör tonåren till och går över med åren, men första gången Dave Gahan gick ut på runwayen så han stod en meter ifrån mig, då skakade jag. Och under sista låten satt han på huk och sträckte ner handen mot publiken och jag lyckades peta på hans hand, och jag kan inte ens försöka spela cool inför det. Jag har liksom rört vid Dave Gahan!
När jag kom hem igår hade jag jättesvårt att somna för jag kunde inte släppa hur bra spelningen var, utan låg i sängen och återupplevde den. Jag sov dåligt några timmar, gick upp i morse och kände mig nästan bakis av trötthet, men har känt mig så himla glad och upprymd hela dagen idag. Musik när den är som bäst!
Och så avslutar vi med lite objektifiering. DAVE GAHAN! Med glitter och svett över hela kroppen. Med först silverkavaj, sen uppknäppt väst och till sist bar överkropp. Med vickande rumpa och höfter som en inte kan sluta titta på. Hur många kan liksom komma undan med att strippjucka mot ett mickstativ? Nä, precis. Bara Dave. Jag har aldrig varit så nära att använda uttrycket "sex on legs" som nu.

 

4 kommentarer:

  1. Argh, jag är så jäkla arg på mig själv att jag inte var där. Har inte heller lyssnat på senaste skivan, men ändå. Såg dem när.de var här.... 99? 98? eller när det nu var.
    Ändå, gött att det var bra igår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aaaahhh, synd att du missade dem! Får hoppas de kommer hit snart igen :)

      Radera
  2. Vad kul att det var så himla bra!

    SvaraRadera