måndag 28 januari 2013

Bearbetning

Vi har pratat en hel del med Elly om att hon har varit sjuk och om de undersökningar hon har gjort. Hon berättar på sitt sätt om sina upplevelser, säger att hon sa "nej, nej, nej!", grät och fick plåster. Idag köpte vi en doktorsväska så att vi kan leka doktor med gosedjuren, och Elly tyckte det var roligt. Hon gav djuren medicin i spruta i munnen och gav dem sedan russin för att få bort den äckliga smaken, lyssnade på deras lungor och tröstade dem. Och så tog hon blodprov på sig själv.

På onsdag ska Elly göra en gammakameraundersökning av njurarna, vilket tydligen görs på alla småbarn efter att de har haft urinvägsinfektion. Jag måste erkänna att jag blev lite yr bara av att läsa om undersökningen, så det är nog inte bara Elly som behöver förbereda sig mentalt inför den. Jag hoppas att personalen där är som den underbara sköterskan som var med när Elly gjorde ultraljud på njurarna; pedagogisk och tålmodig, och inte som personalen på avdelningen Elly var inskriven på förra helgen; sura, otrevliga, opedagogiska och värst av allt: ointresserade. Det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig av en barnvårdavdelning.

lördag 26 januari 2013

Ibland är saker för bra för att vara sanna

Som när lösgodis kostar 2.98 kr/hg. Alltså, det var ju sant att det kostade så lite, men till den låga kostnaden kom att det inte fanns så många goda sorter (så få att hela kalaset bara gick på en femma. Ok, egentligen kostade det 6kr, men jag hade bara 5 på mig). Och att all choklad var stenhård.

Alternativ rubrik till det här inlägget: "En gång smålänning, alltid smålänning"

fredag 25 januari 2013

Anatomilektion med min man

"Jag har dubbeltights för det är så kallt"
"Och magmuff ser jag"
"Eh, mudd heter det, muffen sitter längre ner"
"Jaja, muff, mudd, sak samma"
"..."

onsdag 23 januari 2013

Home coming!

Så kom Niklas äntligen hem. Jag kan lugnt säga att den här jobbperioden har varit den jobbigaste sen Elly föddes. Först kändes det mer tomt än vanligt eftersom han var hemma i hela tre veckor kring jul och vi hade vant oss vid att ha det så, och sedan blev ju Elly sjuk. Det är nog den största nackdelen med att Niklas jobbar som han gör; när det är tungt, så blir det lätt fruktansvärt tungt. Hur som helst blev ju Elly bättre och min mamma kom hit och stöttade upp, så ingen gick under, men det var jobbigt att Niklas inte var här.

Ikväll har vi ätit paj. Hallonsorbet med jordnötter och chokladsås till efterrätt. Tittat på How I Met Your Mother och skrattat åt Barney, älskat Lily och Marshall och suckat lite åt Ted och Robin. Och varit njutit av att ha nästan två veckor framför oss.

måndag 21 januari 2013

"Om jag ler så stort börjar jag gråta"




Hög igenkänningsfaktor, tack Mia Skäringer (ur programmet Mia på Grötö på 4:an)! Jag kan verkligen önska att jag var lite mer lättsam av mig, att jag kunde gå omkring och le stort på ett helt okonstlat sätt, men jag är inte sån. Att oroa sig, överanalysera och tolka in på tok för mycket i olika sammanhang, det är däremot jag. Ser sur ut gör jag också. Är dock för det mesta ganska nöjd med det ändå. För när jag ler stort får jag kramp i kinderna.

söndag 20 januari 2013

UVI

Alltså, fy fan vad de senaste dagarna har varit hemska! Ellys feber visade sig bero på urinvägsinfektion och vi har tillbringat åtskilliga timmar på barnsjukhuset den här helgen. Det är hemskt att se sitt barn ha ont, vara rädd och utmattad och inte kunna göra så mycket åt det. Lika hemskt är det att se samma barn skrika av både ilska och rädsla när det måste genomgå undersökningar och få medicin. Nu är Elly i alla fall utskriven från avdelningen (hon har varit inskriven sen i fredags, men vi har inte behövt sova där) och hon börjar bli bättre, men är väldigt trött och även psykiskt medtagen av allt som har hänt. Jag hoppas nu att vi har några lugna dagar framför oss, så att hon kan repa sig ordentligt. Och jag behöver sömn och mindre oro.

lördag 19 januari 2013

Tröttheten

Egentligen är jag helt sjukt trött efter de senaste dagarnas oro, spänningar och sömnbrist. Men nu när Elly börjar bli bättre blir jag nästan pigg av lättnad. Fy fan för att barn över huvud taget kan bli sjuka!

torsdag 17 januari 2013

Den där mensen

Den där mensen som kom förra veckan,  jag funderar på om det verkligen var mens. Under två dagar kom det lite blod då och då och sen var det inget mer med det. Räknas det som mens tro? Och om det inte var mens, vad är det då? (*försöker att inte tänka på c-ordet, försöker att inte tänka på c-ordet*) Jag antar att jag får vänta en månad eller två och se om den dyker upp igen.

Senaste nytt från sjukstugan

Så kommer det en dag då jag hurrar lite tyst för att barnet har ätit ca 10 russin, 2 vårgårdaris och en halv salt pinne. På hela dagen, ja. Det är dock några hundra procent mer än dagen innan, för då åt hon precis ingenting.

onsdag 16 januari 2013

Jag behöver inte vara så präktig jämt

När jag hade skrivit klart det förra inlägget fick jag för mig att jag vare tvungen att skriva in en liten parentes i det. Ett tillägg om att Elly i vanliga fall inte får titta så mycket  TV, men att hon får göra vad hon känner för när hon är sjuk. Sen blev jag lite trött på mig själv och ville istället skriva ett inlägg om att jag inte måste framstå som så duktig hela tiden, att jag inte behöver förklara mig för någon. Så. Nu har jag skrivit det.

Också slår den där oron till igen

När Elly hade fått supp, skulle Bambi få supp.

Sen fick Bambi blöja. Det fick även nallen och ormen och så chillade alla sjuklingar i soffan.

Den där oron ni vet? Den kom tillbaka. Matvägrandet fortsatte och igår fick Elly feber igen (hon hade feber under ett i början av förra veckan). Det vanligtvis så pigga och påhittiga barnet blev slött och passivt och ville mest titta TV. Jag trodde inte att hon var dödssjuk direkt, men det kändes ändå inte bra att febern kom tillbaka och att hon knappt hade ätit på flera dagar, så jag ringde BVC och rådfrågade. Sköterskan tyckte att vi skulle gå till vårdcentralen, så där var vi idag. Läkaren tittade i öron och hals och lyssnade på lungorna, men kunde inte upptäcka något konstigt. En virusinfektion trodde han och sa att vi skulle komma tillbaka om hon inte blir bättre om några dagar. Också stillade han min oro om maten och sa att det är ingen fara så länge hon dricker vatten och ammar. Puh! 

För övrigt så blev jag positivt överraskad under detta Ellys första VC-besök. Jag hade trott att vi skulle få hänga där hela förmiddagen och smittas av influensa, TBC och kräksjuka på kuppen, men jag tror att vi var där max 50 minuter. Helt överkomligt alltså. Dessutom hade jag trott att läkaren skulle göra lite större affär av att vi ammar, men han tyckte bara att då får ju Elly i sig näring genom mjölken.

Men vilken skillnad det är att vara hemma med ett friskt barn på 21 månader och ett sjukt! Det blir ett helt annat tempo nu, inget springande, hoppande och busande, utan mest gos i soffan med TV-tittande och sagoläsande och bara korta stunder av lek. Idag när jag inte har oroat mig så mycket, så har det faktiskt varit en ganska mysig och avkopplande dag för mig, även om tiden har gått ganska långsamt.

söndag 13 januari 2013

Aldrig kan en vara nöjd

Typiskt dum grej: att aldrig vara nöjd. Som att önska att ens barn ska somna lite lättare på kvällarna, och när det sedan somnar på ett par minuter tre kvällar i rad, då är en inte nöjd för att det är FÖR enkelt. Igår kväll började jag tro att Elly började bli allvarligt sjuk, eller att hon av någon annan anledning hade börjat matstrejka. Och bajsstrejka. Och i natt fick jag vatten på min kvarn angående det där om att nattningarna hade blivit för enkla; Elly var nämligen vaken i ca 3 h i sträck. En timme tillbringade vi i soffan framför Fab 5, resten av tiden låg vi i sängen. Jag tror att hon hade lite ont i magen och att det var därför hon inte kom till ro, åtminstone var det vad hon svarade på mina, något ledande, frågor. Hur som helst somnade hon till sist om, och jag med, och sov till 8.30. Det gjorde inte jag, för när Elly sover länge vaknar jag alltid tidigare, det finns visst någon slags lag om den saken.

8.30 var visst i senaste laget, för sedan kunde Elly inte somna på dagen, vilket gjorde mig förtvivlad ett slag, för jag ville så gärna plugga, träna, dricka kaffe och vila. Jag var även ledsen och orolig eftersom det enda Elly hade ätit under dagen var ett bett på en macka (också hade hon ju tuttat då, i såna här lägen är jag oerhört glad att hon fortfarande ammar), så jag grät lite medan Elly låg bredvid mig i sängen och lekte att hennes gosedjur bajsade. När jag hade lipat av mig lite hade vi dock en mysig stund där i sängen. Vi sjöng lite, gosade och lekte lite lugnt. Efteråt var det dags för lunch och till min stora lättnad åt Elly några tuggor och sedan bajsade hon, vilket vi båda var ungefär lika glada över. Och där någonstans försvann min oro.

På eftermiddagen gick vi på julgransplundring i kyrkan där vi brukar gå på Öppna förskolan och Elly tyckte att det var helt galet roligt att dansa runt granen. Men hon skulle förstås göra det på sitt sätt; inuti ringen istället för att vara en del av den. När tomten sedan kom och slängde ut granen blev hon helt förtvivlad och ropade "dansa, dansa!". Men sedan kom tomten tillbaka och med sig hade han godispåsar till alla barn. Elly var lite tveksam till tomten först, men sedan gick hon fram och nästan ryckte en påse ur handen på honom. Hon började direkt att gräva i påsen och hon fick smaka ett par bitar innan jag tog påsen ifrån henne i samma ögonblick som det delades ut ballonger till barnen.

Elly somnade lika smidigt och tidigt ikväll, men det är ju inte så konstigt, då hon inte sov något på dagen. Jag sitter just nu och äter upp hennes godis (med gott samvete) och funderar lite över hur många minuter/timmar/dagar/år jag kommer att ägna åt att oroa mig över mitt lilla barn.

lördag 12 januari 2013

Diskussionsfråga

Angående min besatthet av washitejp kan jag tillägga att min make och jag har haft diskussioner om vilket som är nördigast, respektive töntigast: att sätta göllig tejp på allt möjligt och omöjligt, eller att sitta och måla hela arméer av pyttesmå figurer och sedan spela strategispel med dem (vilket alltså är Niklas hobby). Vi har inte kommit fram till något svar, så jag tänkte att ni kunde diskutera frågan i smågrupper under helgen. Ciao!

torsdag 10 januari 2013

Om någon undrar vad jag gör med all washitejp:

Istället för passepartout runt inramade kort, till inslagning av kolor innan jul, uppsättning av kort, piffning av lysknappar (seriöst, är inte lysknappar dödens tråkiga, helt i onödan?), piffning av tråkiga ljushållare och så gjorde jag ett par pennhållare av tomma konservburkar och lite tejp. Sedan så har vi små tejpstumpar lite här och där i lägenheten, för Elly är lika galen i washitejp som jag och tycker det är jätteroligt att välja en tejp, låta mig klippa till en liten bit och sedan klistra den någonstans. Och för mig stannar det förstås inte här, utan jag planerar väggdekorationer, fler burkar som ska piffas, en vimpel har påbörjats etc. Och om inspirationen tryter kan jag alltid fastna på Pinterest en stund, det har visat sig vara lätt hänt, särskilt när jag egentligen borde sova. För det här med washi är helt klart min grej: tejpen är överdrivet söt och det är ett pyssel som både är enkelt och går fort att göra.

onsdag 9 januari 2013

Hej mens, it's been à while!

Ok, det KAN hända att jag hade lite PMS igår och att det bidrog till att hela dagen kändes så eländig. För onsdagen den 9 januari 2013 kommer att gå till historien som dagen då menen gjorde comeback i min kropp efter 2,5 års frånvaro. Jag hade gärna sluppit den ett tag till, eller ännu hellre: för alltid, men är glad för de här 2,5 åren.

Förresten så hade jag förväntat mig att när menen väl kom tillbaka, så skulle den göra det med besked, tänk forsande blod, nedblodade kläder och livmodersmärtor som skulle få mig att ligga och stortjuta i fosterställning, men så blev det inte. Det slår mig nu att det var precis som när den kom första gången när jag var 14 år; inte särskilt mycket blod och inte en känning i magen. Så får det gärna förbli.

tisdag 8 januari 2013

När det inte är rosaskimrande

Alltså, vissa dagar är ju varken rosaskimrande till utseendet eller fluffiga till konsistensen. Igår hade Elly feber och i natt kändes hon som en liten kamin och vaknade till flera gånger. Ingen av oss var därför särskilt pigg i morse, men vi blev i alla fall glada över att Elly visade sig vara feberfri (febern varade bara ett dygn, precis som sist). Efter frukosten åkte Niklas till Norge. Han har varit hemma i tre veckor den här gången, så det kändes extra jobbigt att han åkte nu, när vi liksom har vant oss vid att vara tre här hemma. Elly ville inte äta något och var lite trött och kinkig, men vi gick ut en stund. Det regnade förstås. När vi kom hem ville Elly varken äta mellis eller sova, trots att hon var jättetrött. När vi båda hade blivit less på att försöka få henne att somna i sängen tog jag henne i selen under min jacka och gick ut. Hon somnade efter en liten stund, men vaknade så fort vi kom hem. Tio minuters sömn var alltså allt. Och jag som verkligen hade sett fram emot att både träna och plugga inför den där tentan som börjar bli verklig, var inte på mitt bästa humör. Elly fick sitta kvar på min mage i selen medan jag lagade mat. Korv stroganoff som hon brukar gilla, men knappt smakade på, blev det. Istället ville hon ha välling och jag tänkte att bara hon äter så spelar det ingen större roll vad det är, så välling blev det. En klunk drack hon. Jag däremot klinkade i mig kaffe och började känna mig som folk igen.

Sedan var det dags att ta på oss igen. Elly blev glad över att vi skulle gå ut, men bröt fullständigt ihop när hon inte fick ta med vårt största paraply. Men ut kom vi och vi tog bussen in till stan för att göra några ärenden. Så länge Elly får springa runt lite i affärerna och vi inte går för länge, gillar hon att gå på stan. Idag ville hon hemskt gärna gå in på BR och jag tänkte att det väl inte är mer än rättvist att hon också får bestämma en affär att gå in i. När vi kom in där fick hon syn på ett paket med 5 washitejprullar och började tjoa, studsa och sträcka sig efter det. Eftersom jag dels såg brytet komma allt närmre och dels inte är helt främmande för det här med washitej (snarare ganska besatt), slog jag till och köpte tejpen. När vi en stund senare satt på bussen hem ville Elly öppna paketet med tejp och klistra tejp på stolparna på bussen. Det fick hon inte och började då sparka med benen, men på något sätt lyckades jag med en avledande manöver.

När vi kom innanför dörren var jag panikkissnödig och störtade till toan medan Elly plockade upp tejpen och skrek på mig. Hon fick tejpa lite och sedan gick vi ut i köket för att fixa lite mellis. Jag tryckte på lysknappen till taklampan, men istället för att tändas exploderade glödlampan. Ja, det small till och den gick i tusen bitar. Som tur var blev nog jag räddare än Elly. Och som tur var igen, så satt hon inte vid bordet, för då hade hon fått skiten på sig. Strömmen gick i halva lägenheten, men det var lätt fixat. Jag har dock inte vågat sätta i en ny glödlampa i lampan, hade tänkt att göra det när Elly hade somnat för säkerhets skull, men jag vågar fan inte. Tänk om jag r en stöt och dör, hur ska det då gå för Elly? Hur länge skulle hon vara själv med sin döda mamma? Nä, det där är för hemskt att tänka på och jag tänker inte chansa.

Under eftermiddagen hade vi lite småkul. Elly ville dansa, jag satte på musik, men det var bara fel musik. Elly ville äta banan, Elly fick banan, men ville inte smaka. Elly ville titta på TV, Elly fick titta på TV, men dissade högljutt alla program osv. Vid kvällsmaten hade hon äntligen fått matlust och åt riktigt ordentligt. Sedan var det läggdags för det supertrötta barnet, men det ville hon inte vara med om. Jag sjöng, läste saga och myste, men till sist gick det inte att ha kvar henne i sängen, så vi satte oss vid TV:n och efter en stund somnade hon. Äntligen var det kväll, äntligen fick jag träna, dricka te, äta choklad och pyssla. Jag har fått ett sånt fasligt pysselsug på sistone, främst vill jag sätta washitejp på allt, men jag vill även pärla och sånt. Jag har även kommit fram till att jag inte ska försöka mig på några avancerade pyssel, utan bara ägna mig åt sånt jag kunde göra som barn, annars tröttnar jag bara och ger upp. Så ikväll gjorde jag ett armband. Det var behagligt att göra och tog alldeles lagom lång tid.

måndag 7 januari 2013

En liten go en

Igår när Elly vaknade var det första hon sa "tutta" på bred göteborgska. Det är så otroligt sött när småbarn pratar med tydlig dialekt, och göteborgska är ju den bästa dialekten av alla, så nu hoppas jag att hon fortsätter i samma anda.

På tal om tal: Elly har sagt treordsmeningar ett bra tag nu, men igår drog hon till med "Titta, där är det bajs!", när hon försökte intala mig att det visst var bajs i blöjan.

lördag 5 januari 2013

Länkkärlek: Jonna om en förälders rätt till sitt barn


Jonna skrev igår ett oerhört viktigt inlägg om Att ha rätt. Om vad ett barns rätt till sina båda föräldrar och en förälders rätt till sitt barn kan få för konsekvenser för barnet. Obligatorisk läsning!

fredag 4 januari 2013

Bajs

BAAAAAAJS!!!
BAJSA!
Mamma bajsa.
Pappa är bajs.
Bajsmamma.

Så låter det här hemma nu för tiden. Kan hända att vi föräldrar har råkat uppmuntra det här bajssnacket lite. Hrm.