torsdag 28 februari 2013

När ska Elly börja på förskola?

Frågan i rubriken är, och har länge varit, den vanligaste frågan jag får IRL. Och ta da, nu kommer jag att kunna svara att inskolningen börjar den 8:E augusti i år, för nu är det klart. Jag tänker att det nog är många som kommer att bli lugna av det här svaret, för nu slipper de ju oroa sig för att Elly har det tråkigt och blir understimulerad på dagarna när hon är hemma med en eller två föräldrar. Eller att hon ska komma efter i utvecklingen eller nåt annat elände som kan inträffa om barnet inte börjar förskolan "i tid". *

* de sista meningarna bör läsas med en dos ironi.

tisdag 26 februari 2013

Vi åkte till Ikea och familjen splittrades inte den här gången heller

Igår var vi på Ikea. Elly tog sin uppgift att prova sängar på stort allvar och släpade med sig en filt från säng till säng, la sig ner och sa "vila". Hon tyckte det var väldigt roligt, ända tills jag tog fram ifånen för att föreviga ögonblicket, för då hamnade filten fel och Elly bröt ihop.

Nu väntar vi med spänning på hemkörningen av allt vi köpte, och det ska bli än mer spännande att se hur lång tid det tar att få upp allt nytt. Vi kan säga att det suckas och stönas ganska högt bara det nämns att garderober ska tömmas och bäras ner till källaren.

söndag 24 februari 2013

OBS!

OBS! Det är inte tanten i inlägget nedan som har lärt barnet i det här hushållet att säga "hå hå, ja ja".

lördag 23 februari 2013

Inte för att det är nåt fel med att vara tant, men...

I lekparken igår blev jag kallad "tant" av en pappa. En pappa som uppskattningsvis var 55 år och som enligt egen utsago var för gammal för att åka rutschkana, och därför frågade om jag kunde åka med hans barn, som inte vågade åka själv. "Åk med tanten där, Vanessa!" sa han och jag tänkte för mig själv att om jag är en tant måste han vara en mycket, mycket gammal gubbe.

Ikeakärleken

Det kan hända att jag har nämnt att jag ÄLSKAR att åka till Ikea. Det kan även hända att jag blir smått manisk av att planera när vi ska åka dit, vad vi ska äta och vad vi ska köpa. Också kan det hända att min entusiasm har smittat av sig, eftersom vi har hört "Dindie åka ikkia" ett antal gånger idag.

torsdag 21 februari 2013

Tentajäveln, woop woop!

En vecka innan tentan skulle skrivas var jag osäker på om jag över huvud taget skulle gå dit. Kvällen innan tänkte jag att jag går dit på vinst och förlust, att jag kan ha en chans att klara den om "rätt" frågor kommer. Och rätt frågor kom visst, för jag fick 29 poäng av 30 möjliga och ikväll har jag firat med pizza, lakritste och fotmassage.

onsdag 20 februari 2013

Bra kommentar om "trots"!

"Bara ett tips här och absolut ingen pekpinne, det här var något som jag upptäckte bra för oss. Jag tycker trots är ett negativt laddat ord. Jag provade att byta ut det mot språng/växa/du har det jobbigt etc. Det är enkel psykologi, men det blir lättare för mig att hantera "trotset" om jag tänker på det som något jobbigt för honom istället för mig."

Så skrev Yevonde, och jag kan bara hålla med. "Trots" låter som nåt som barnet gör på rent jävelskap och som bara är jobbigt för föräldrarna. Jag ska verkligen försöka att utesluta ordet "trots" och börja tänka på att det är Ellys sätt att hantera sin utveckling när det känns jobbigt. Sen är det ju faktiskt inte så konstigt att hon får ett spel när vi ska ta på ytterkläderna ibland, för det kan ju vara så att hon helt enkelt inte känner för att ta på sig en bylsig overall och gå ut i kylan, utan tycker att det är mysigare att stanna hemma och läsa en bok! Och Yevonde, jag ser absolut inte din kommentar som en pekpinne, utan som ett värdefullt råd!

tisdag 19 februari 2013

Musik, musik!

En av mina favoritstunder varje vecka är när jag strax efter halv sex på tisdagskvällen tar på mig mina rosa hörlurar och tar en rask promenad till skolan. För då lyssnar jag verkligen på musik. Jag hör ofta på musik, men numera blir det aldrig annars att jag lyssnar på det där intensiva sättet, då musiken är mitt främsta fokus. Förr kunde jag sitta rakt upp och ner och bara leva mig in i musiken, stänga allt annat ute, men nu tar jag mig aldrig den tiden. Förutom på tisdagarna då jag går till skolan. Och jag märker hur upprymd jag blir, vilken skön känsla jag får när jag kan hänge mig åt musiken så där. Jag sträcker lite extra på mig, blir lite piggare och jag slappnar av en smula. Ibland vill jag dansa och fulsjunga, ibland bara drömma mig bort, ofta ler jag säkert fånige för mig själv. <3 musik alltså!

Mönsterbarnet

Elly har varit ganska trotsig på sistone. Hon har alltid haft en stark vilja och tydligt visat när hon inte är nöjd, men nu har det blivit både fler och starkare utbrott. När vi var i Småland tog hon dock en paus från trotset, det är när vi är själva som hon får sina bryt. Och det är ju så det ska vara; det är ju främst anknytningspersonerna som trotset riktas mot, då det är med dem barnet är tryggt nog att gapa och skrika allt vad det kan.

Hur som helst så trodde jag att trotset skulle komma igång så fort vi kom hem, men det har faktiskt varit lugnt på den fronten, än så länge. Igår var det bara lite smågnäll, och då hade Elly bara sovit 5-10 minuter på dagen. Sedan somnade hon lätt som en plätt vid 18.30 och sov till 7.45, tuttade bara lite halvt i sömnen tidigare på morgonen. Och jag vaknade av mig själv vid 7.30 och kände mig helt utsövd. Vi båda har varit pigga och glada idag och allt har känts så enkelt. Jag tänkte att med den nattsömnen blir det nog ingen dagssömn, men Elly somnade efter några minuters tuttande och mys när vi kom hem från Öppna Förskolan. Trots att det var främmande män i lägenheten som spolade ur avloppen. Och jag har hunnit träna och laga lunch till oss.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med det här inlägget, men jag antar att poängen är att jag njuter av det här flytet och samlar krafter inför kommande trots. Det kan nog vara en bra idé för mig själv att läsa det här inlägget om ett dygn eller så.

måndag 18 februari 2013

Lite om vad Dindie och jag hade för oss i Småland

Elly gjorde sin första pärlplatta! Visserligen med lite hjälp och med maxipärlor, men ändå, nu börjas det!

Elly sov. Ja, när hon väl hade somnat sov hon bra, men hon ville för allt i världen inte somna på kvällarna, så det blev långa nattningar de flesta kvällarna. Hon hade väl för roligt antar jag. En dag sov hon inte middag heller; det har hänt några gånger på sistone att hon har hoppat över vilan, så jag misstänker att dagssömnen snart är ett minne blott.

Vi garnerade cupcakes. Elly var verkligen fokuserad och höll på i säkert 1,5 h.

Min syster gjorde jätteproffsiga, mina och Ellys gick knappt att skilja åt.

Mamma plockade fram lite kläder som mina syskon och jag har haft, bl a den här sparkdräkten som min mormor och stickat och mössan i hjälmmodell. Älskar dessa mössor och älskar att det tycks finnas ett oändligt antal av dem på mina föräldrars vind.

Bra grej med att vara på landet (well, i en liten håla då): det saltas och sandas inte så ihärdigt på gator och trottoarer, så det går att dra ungen i pulkan överallt.

Vi spelade Bamselotto. Elly fattade förstås inte hela grejen, men delar av det förstod hon och hon tyckte det var kul. Allt med nallar är ju roligt.

Elly är proffs på att få folk att göra som hon vill. Här skulle hennes morbror och mormor krypa runt på alla fyra. Oklart varför.

Mammas gamla docka Lotta. Ser hon inte lite läskig ut?

Elly är väldigt förtjust i att sitta i fåtöljen och läsa. Helst ska det vara TV-tidningen.

Jag blev bra på bild utan att se helt tillgjord ut.

Det var väl det hela.

söndag 17 februari 2013

Dagens bästa:

1) När Elly för första gången fick smaka te (hon är väldigt fascinerad av just te och började redan på förmiddagen prata om vilka som skulle dricka te till eftermiddagsfikat och fick en skvätt te i sin mjölk), sa "mmmmm" högt, bad om mer, fick mer, tog en klunk och vände sedan glaset upp och ner över golvet och mattan. Mamma utbrast genast "hon gjorde det inte med mening!" och började torka upp mjölk- och teblandningen. Samtidigt som Elly sparkade henne i huvudet.

2) När Elly tittade på fotboll med sin morfar, hörde hur de på TV'n sa "come on guys" och började säga likadant själv. Först ett par gånger, men när hon märkte hur kul vi tyckte det var sa hon det om och om igen.

lördag 16 februari 2013

Kvällsrasar lite bara

The real thing

Den första mensen efter preggo, förlossning, amning och allt det där, visade sig vara en liten övningsmens. En liten övning inför den här jävla mensen jag har nu. Just nu ligger jag på soffan hos mina föräldrar och slöar medan mamma är ute och leker med Elly. Jag är yr i huvudet och kroppen känns helt tung och svag. Och det bara blöder och blöder. Överväger sterilisering.

fredag 15 februari 2013

TGIF

TGIF, tänkte Dindie och drog till med ett partytrick.

torsdag 14 februari 2013

Hjärtdagen

Jag brukar aldrig fira Alla hjärtans dag (kan hända att jag tidigare har skrivit några vresiga inlägg om just den hör dagen) men idag köpte Elly och jag blommor till mina föräldrar, där vi befinner oss nu. Också fick de ett kort som Elly har gjort på Familjelekis. Och det var visst fler som hade kommit på tanken att ge blommor idag, för nu ikväll kom det ett bud hit med både blommor och choklad från min man!

(Det är lite kul det där med blommor, för någon gång för flera år sen sa jag till Niklas att jag inte gillar att få blommor, och jag måste ha sagt det med ett enormt eftertryck, för han trodde typ att jag skulle göra slut om han gav mig blommor. Hur som helst så började han ge mig blommor lite då och då för nåt eller ett par år sen och vi är alltså fortfarande tillsammans)

Aha

Aha, mens. Det förklarar ju varför jag har känt mig så bedrövad de senaste dagarna, att jag inte har haft något vidare tålamod med trotsunge och att det har känts lite konstigt i snippan* idag. Aha.

*Det naturliga hade för mig varit att skriva "muttan" eller "fittan" här, men jag jobbar verkligen på att få in ordet "snippa" i min vokabulär, eftersom jag vill att Elly ska lära sig att det heter snippa och ingenting annat.

onsdag 13 februari 2013

Status:

Sitter på tåget och är gråtfärdig av lättnad över att Elly har somnat. Idag har jag mer än en gång fått kämpa hårt mot impulsen att skrika "håll käft med dig, ungjävel!". Tur att hon är så go mellan utbrotten, annars skulle jag nog bli galen. Mvh Årets Mamma

måndag 11 februari 2013

Vardagsglimtar

Ibland saknar jag de där små vardagliga inläggen, de där om vad vi gör en helt vanlig dag och så. Förmodligen är det Instagrams fel, men jag tänkte att jag skulle försöka börja med dem igen, inte minst är de roliga för mig själv att titta tillbaka på.
I lördags hade jag tenta. Det gick bra, vilket jag inte hade vågat räknat med att det skulle göra. Jag var således enormt lättad efteråt.

När tentan var över stegade jag iväg mot TGR, där jag köpte en göllig ljusslinga till Ellys rum och en bollslinga till hallen. Väl hemma drog jag ner Ellys gardin, flyttade vimplarna till fönstret och hängde dit ljusslingan.  



Sedan mötte jag upp min mamma, som var här över helgen, och Elly på stan och åt thaimat. Elly är väldigt förtjust i just thaimat, särskilt i nötterna, som hon ibland låtsas sätta i halsen. Citronen som låg i vattenglaset var inte så dum den heller.
När vi kom ut från restaurangen hade det börjat snöa. Elly blev så glad att hon la sig ner på marken. Det var något hon även gjorde lite senare på dagen, när vi hade handlat. Då kröp hon omkring, ålade sig och låg på mage som en liten knubbsäl och ville inte alls resa på sig.
På kvällen firade mamma och jag att min tenta var över; mamma med ett glas vin och en tidning, jag med ett glas vin, räkchips, choklad och lite washitejpande på konservburkar. Party liksom!

Igår kom min syster, som var i stan över helgen, och hälsade på. Jag gav, med ett litet uns sorg, bort min fina och varma mössa till min syster, eftersom jag tyvärr ser ut som en afghanhund, och inte en rysk isprinsessa, i den. Vi var ute och åkte pulka, vilket Elly tyckte var kul en stund, sen ville hon åka rutschkana och gunga. 

Så åkte mamma hem och sedan for min syster och så var det bara jag och Elly kvar. Vi lekte med Duplo, la pussel, sjöng och ställde i ordning Ellys rum igen. Dagen innan fick hon nämligen för sig att möblera om lite och jag var inte helt nöjd med resultatet. Elly var på topp i stort sätt hela helgen och älskade att få så mycket uppmärksamhet från flera vuxna. Men herregud, vad ungen tjatar! Hon pladdrar på och upprepar vissa meningar gång på gång på gång på gång. Ofta räcker det inte att svara henne, utan en måste upprepa meningen hon precis har sagt för att hon ska sluta säga den om och om igen. Men samtidugt är det förstås väldigt roligt att hon pratar. 


söndag 10 februari 2013

15 min om dagen (eller en lång story om min träning)

Innan jag fick barn tränade jag. Jag tränade flera gånger i veckan, jag tränade hårt, jag svettades, jag fick muskler och jag älskade det. Det jag helst tränade var boxning och intensivjympa på Friskis & Svettis, men jag tränade även på gym, gick på andra pass på Friskis och sprang. Jag fortsatte att träna under hela graviditeten, men drog förstås ner på tempot och anpassade träningen.

När Elly sedan hade fötts och min kropp började återhämta sig från förlossningen, började jag träna lite smått hemma, bara lite enkla styrkeövningar för att komma igång. Det gick segt och jag hade svårt att hitta motivationen. Sedan började jag springa lite, men även med löpningen hade jag svårt att hitta motivationen till att kämpa på och att inte bara lägga ner. Därefter tränade jag efter Paolo Robertos "En kvart om dagen", vilket faktiskt gick ganska bra tills jag blev förkyld. Sedan satte jag igång, men blev förkyld lika fort igen. Nästa projekt blev att träna på Sportlife. Jag hittade några pass jag verkligen gillade och var så glad över att jag kom iväg och tränade. Sen var det bara det där med att Niklas åkte iväg och att det blev ett uppehåll på två veckor, vilket inte var så bra. Också blev jag väl förkyld igen. Sedan sprang jag lite sporadiskt under förra sommaren och hösten, men jag hade svårt att få rutin på det hela. Ärligt talat så ville jag hemskt gärna träna, men jag tyckte samtidigt att det kändes så pissigt när jag dels inte kunde träna så ofta som jag ville och dels inte pallade med så mycket längre. Jag vet att det är idiotiskt att jämföra med hur mycket jag klarade när jag var på topp, men det kan inte hjälpas, det kändes liksom helt uselt att vara helt slut efter att ha sprungit 3 km eller att knappt orka göra 3 armhävningar på tårna. Jag kände lite som att antingen vill jag gå all in på det här med träning eller så får det vara.

Det lustiga är att trots att jag under nästan två år tränade högst sporadiskt, så fortsatte jag att se mig själv som en person som tränar mycket, som har träning som ett av sina största intressen. Där ser en hur rigid ens uppfattning om en själv kan vara.

Så kom 2013 och när jag såg att Karin Widén hade startat en FB-grupp som hette "15 min om dagen i 30 dagar" tänkte jag att this is it, det är så här jag ska börja träna igen. Jag har varit sugen på att hoppa på olika träningsutmaningar som har cirkulerat på nätet tidigare, men det har aldrig känts som om jag faktiskt skulle fullfölja någon av dem, så jag har låtit bli. Men det här upplägget kändes kul och nivån kändes lagom. Just tiden har varit ett problem för mig innan, men 15 minuter om dagen kan jag faktiskt få till, om jag bara vill. Så här funkar det: Karin lägger upp en träningsvideo från YouTube varje dag, sen får alla i gruppen köra den när de vill under dagen. Det är olika typer om träning; yoga och pilates varvas med military fitness, dans och kickboxning. En dag är det bara fokus på magen, nästa är det kanske armar och axlar. Ofta peppas det för fullt i kommentarsfälten.

Sedan utmaningen körde igång den 3:E januari (när de första 30 dagarna var slut, fortsatte de som ville) har jag missat två dagar, men då har jag tagit igen det dagen efter. Och jag har inte bara kommit igång med träningen, utan jag har upptäckt att det funkar alldeles utmärkt att träna på det här viset, jag behöver inte träna flera timmar i veckan och bli genomsvett varje gång för att känna att jag tränar. Plus att jag har upptäckt hur grymt det är med pilatesinspirerad träning, en träningsform jag bara fnös åt förr.

Syftet med min träning är, och har alltid varit, att jag ska må bra. Och då menar jag främst psykiskt. Jag är helt enkelt mycket gladare och piggare när jag tränar. Jag har aldrig några fysiska mål med min träning, utan det är den sköna känslan jag vill åt, plus att det känns bra att bli starkare. Att jag sedan har fått tydliga magrutor de senaste veckorna ser jag som en trevlig bieffekt.

Slutligen: tack Karin (och alla gruppmedlemmar), det här är den bästa FB-gruppen ever!

fredag 8 februari 2013

Ålder är ju ändå en subjektiv tolkning

Idag handlade jag på Bolaget för första gången sen innan jag blev gravid och fick visa leg. Jag blev löjligt glad över detta.

Mvh Trött Småbarnsmorsa på 30,5.

Ps. Igår sa Elly "mamma tant" till mig, så dagens händelse kanske blev ett litet plåster på såret.

Ps 2. Jag tycker egentligen det är bra att vara en tant, men jag är inte helt komfortabel med att mitt barn redan tycker att jag är mossig.

torsdag 7 februari 2013

Rapport från tentapluggandet

Pendlar lite mellan hopp och desperation. Som alltid när det är ett par dagar kvar.

tisdag 5 februari 2013

Bra skit en tisdagskväll:

-Gå på föreläsning på den bästa kursen jag har läst
-Krypa ner hos det underbara barnet och titta på Girls i sängen

Det känns att Niklas har åkt, men det känns inte lika eländigt när jag har sånt här bra att ägna mig åt.

söndag 3 februari 2013

Om oro, undersökningar och katastroftänkande

Undersökningen Elly gjorde i onsdags, gammakameraundersökningen, den som jag fasade för, gick bra. Gick bra i själva utförandet. Personalen på mottagningen var så pedagogisk, lugn och tålmodig, Elly fick Emla när vi kom dit och sticket gick sedan bra. Själva undersökningen var ju inte alls smärtsam, utan Elly fick ligga på en brits och titta på Teletubbies (personalen hade tidigare frågat om och i så fall vad, Elly gillar att se på TV) medan Niklas och jag stod på var sin sida. Jag drog mer än en suck av lättnad kan jag säga.

Men hur orolig jag än hade varit för undersökningen, hade jag ändå sett fram emot att ha den avklarad. Den skulle bli ett avslut för Ellys sjukdomsperiod och när den var över skulle vi pusta ut och kanske till och med boka oss en sista-minuten-resa så att vi skulle få lyda till det med sol och bad i februari.

Så blev det inte. Resultatet av undersökningen var inte helt bra, så läkaren vill göra en röntgen av Ellys njurar nästa gång Niklas är hemma. Elly kommer då att få en kateter och hon kommer att vara lullig av lugnande när undersökningen görs. Ärligt talat vet jag inte vad som kändes värst när jag fick höra det här: att Elly måste genomgå den här undersökningen eller att hon kanske har skador på njurarna efter urinvägsinfektionen. Jag vet bara att jag var i ett sådant stort behov av att få höra att allt är bra med mitt lilla barn, att det brast lite för mig.

Jag tog det här på det där sättet som är så typiskt mig: jag grät, var vresig mot Niklas och andra som ville mig väl, hade svårt att tänka på nåt annat, aktiverade katastroftänket osv i ett par dagar. Sen lugnade jag ner mig och kunde ta in det där läkaren sa om att det här inte innebär att vi har ett sjukt barn, utan att de helt enkelt vill följa upp och kolla närmare på njurarna, att det med stor sannolikhet inte är nån fara.

Och frisk, det är hon i allra högsta grad, Elly. Hon äter som aldrig förr, är pigg, lekfull och påhittig. Och hennes talutveckling har satt igång i raketfart sen hon blev frisk och hon babblar nu på med en massa nya ord och fler och längre meningar. Jag försöker att tänka på det när oron börjar gnaga igen.

lördag 2 februari 2013

Det här är vad jag helst gör på min "egentid"

Igår blev jag en diamant och en rosett rikare. Fick även en rejäl endorfinkick som gjorde att jag nynnade fånigt hela vägen hem från studion. Men den där kicken satt fint efter de senaste dagarnas oro och trötthet. Niklas ska göra en likadan diamant på fingret, så får det bli våra vigselringar. Gölligt.