lördag 31 augusti 2013

Präktig unge med koll

Alltså, småbarn som är så där lillgammalt präktiga, det är ju bara för sött! Elly är proffs på det för tillfället; hon säger gärna till andra barn vad de ska eller inte ska göra; "så, tvätta nu händerna med tvål", "nä, får inte klättra där!". Idag när vi var ute sa hon att hon inte ville att det skulle vara byggnadsställningar framför ett hus vi gick förbi, för "det ser inte fint ut". Och när jag tog bort luddet från filtret i torktumlaren gick hon dit efter mig och hittade minsann lite ludd jag hade missat "här mamma, slänga det!". Det är liksom inte mycket som undgår den där lilla människan.

torsdag 29 augusti 2013

En dag med kaffesug

Halv fem i morse väckte Elly mig och hade ont av myggbetten. Efter det sov vi inte mer, inte nån av oss, men jag lyckades hålla henne kvar i sängen i två timmar. Alltid något! Klockan nio lämnade jag Elly på förskolan och gick sen till min skola. Jag började inte förrän tio, men eftersom jag inte visst var "Linnésalen" (jag har ju läst på institutionen tidigare och tänkte att det säkert var nån ny sal eller att de döpt om en gammal) låg, tänkte jag att det var lika bra att vara där en stund innan. Dessutom såg jag framför mig en lugn stund med en kopp kaffe och en macka. Kände mig dock ganska nervöst präktig som alltid måste vara ute i god tid så där. När jag kom till skolan fanns där ingen Linnésal, så jag nervositetskissade lite och sen hittade jag en tjej, som lyckligtvis visste var den där salen låg. Och gissa vad? Den låg vid Linnéplatsen! Logiskt. Dock på Journalisthögskolan, mindre logiskt. Det var bara att börja gå dit och jag tänkte att det är bäst att ALLTID vara ute i god tid hädanefter. Jag köpte kaffe och macka på vägen och när jag var framme hade kaffet kallnat förstås, men det var skönt att sitta ner på en bänk och eftersvettas lite. Eller ja, i tjugo minuter faktiskt, plus att jag satt inne i salen under den akademiska kvarten.

Efter föreläsningen rasade jag hemåt för att skriva klart hemtentan i sommarkursen jag har läst. Jag var rädd att jag inte skulle hinna klart, utan bli tvungen att sitta ikväll också, men det tog inte så lång tid. Hela dagen var jag dock rädd att Ellys myggbett skulle bli värre, foten var ganska svullen på ovansidan, så att jag skulle bli tvungen att hämta henne och sen hänga på vårdcentralen istället för att gå på obligatorisk föreläsning och skriva klart tenta. Fick även lite dåligt samvete för att DET skulle vara det värsta om nu myggbetten blev värre, och inte mitt barns lidande.

Klockan blev tre och jag gick och hämtade Elly, som hade haft en riktigt bra dag på förskolan. Hon hade bara klagat på betten en gång och svullnaden såg bättre ut. Sen hängde vi på gården med Ellys kompis och hennes trevliga föräldrar och vips var det middag, Bolibompa och läggdags och dagen hade inte varit så tokig ändå.
Förresten så kände jag mig som en riktig skolflicka när jag gick hemifrån i morse, mötte några tjejer som var på väg till högstadieskolan som ligger här i närheten och insåg att vi var klädda ungefär likadant i shorts med strumpbyxor under och converse:

onsdag 28 augusti 2013

Lite this and that

När Elly och jag åt middag idag la hon huvudet på sne, såg mig i ögonen och frågade vad jag tänker på. Jag svarade att jag tänkte på hur glad jag är som har hennes och sen ville hon att jag skulle fråga henne. Då sa hon att hon tänker på att hon saknar pappa. Varje dag säger hon att hon är ledsen för att pappa har åkt.

Från och med i morgon kommer jag att plugga på helfart för första gången på många år. På sju år skulle jag tro. Känslorna kring detta är blandade: det ska bli kul att ha nåt att göra på dagarna (nu när Elly ändå är på förskolan menar jag), det ska bli skönt att äntligen ta den där socionomexamen som jag borde ha tagit för de där sju år sen och det ska bli läskigt att börja i en klass som är inne på sitt tredje år tillsammans.

Jag råkade jinxa en grej. När Ellys farmor var här igår frågade hon om Elly hade fått några myggbett på sistone, med tanke på de besvär hon fick i början av sommaren. Nej, svarade jag, hon har klarat sig, som tur är. Och jag tänkte förstås att nu är ju sommaren nästan över, så nu kan vi pusta ut på den fronten. Det kunde vi förstås inte, för vem hade två myggbett på foten idag på eftermiddagen? Jo, en stackars Elly som tyckte att det kliade och gjorde nåt så förfärligt ont. Lika bra at jag ställer in mig på att det inte blir så många timmars sömn de kommande nätterna.

Student? Här ska börja jagas studentrabatter, hälsar smålänningen som fick sin första hos frisören i måndags, utan att ens tänka på det själv.

tisdag 27 augusti 2013

Så tokigt då!

Ok, när jag var ute och gick i Slottsskogen innan idag blev jag så exalterad när den här låten plötsligt dök upp i lurarna att jag först gjorde ett litet glädjeskutt och sedan high fiveade med luften. När jag insåg vad jag just hade gjort blev jag både förlägen och förvånad, för jag är på tok för hämmad för att ställa till med såna där tokigheter. En annan som blev förvånad var den här, kolla bara på minen:

 

 

måndag 26 augusti 2013

Luggtjejen

Ibland får jag för mig att jag är dödstrött på att ha lugg och tänker att jag måste spara ut den. Oftast hinner det bara gå några veckor innan jag återgår till kort hellugg, men nu hade jag faktiskt sparat och sparat ända sen i våras. Och nu började luggen äntligen bli lång. Då var jag förstås tvungen att klippa av den igen. Det är nog som frisören sa: vissa av oss är luggtjejer helt enkelt. Och det kändes helt rätt så fort jag såg luggen kapas av. Hela håret kapades förresten en bit; vårens blekningar och sommarens sol och bad har inte gjort underverk för håret direkt, dessutom är jag inne i en hårtappningsfas, så det lossnar ungefär en miljon strån om dagen. Jag skojar inte, när jag tvättar håret får jag hela knutar i händerna och det är hårstrån överallt. Hur som helst är jag väldigt nöjd med håret, även om det känns lite konstigt när det är så här välkammat och plattat. Plus att jag gick till en frisör som jag definitivt kommer fortsätta att gå till, bara en sån sak!

 

söndag 25 augusti 2013

7:0

Så skrev Zahra på Facebook tidigare idag, och med dessa ord tycker jag att hon får fram precis vad som är så sjukt med den där 5:2-dieten som har blivit så omskriven på sistone. Seriöst? Svälta sig två dagar i veckan? Vad ska en göra dessa dagar? Hur ska en orka med livet? Äta ett ägg och gå till jobbet? Ta en näve bönor och hämta barnen på förskolan? Idealen som föder den här typen av dieter är så äckligt snedvridna och samtidigt ler patriarkatet förnöjt, för det är klart, undernärda kvinnor orkar inte göra så mycket motstånd, om de ens kan se orättvisorna genom svältens dimma, så vem vinner i slutändan? (Och här talar jag om strukturer, så jag menar inte att peka ut enskilda kvinnor som svaga, så var det sagt)

 

lördag 24 augusti 2013

Ellydagen!

Jag hade verkligen sett fram emot helgen, så att jag skulle få umgås med min lilla unge dygnet runt, och nu slog det mig att idag måste ha varit den första dagen på nästan sju veckor som Elly och jag har varit helt själva.
Vad mycket det hinns med när vi har en hel dag tillsammans! Och vi har ändå inte gjort nåt särskilt, utan mest sånt vi brukar göra, som att blåsa såpbubblor, leka kiosk, rida (ok, vi brukar väl inte rida direkt, men ponnyridningen i Slottis har varit välbesökt av oss i sommar om en säger så), lagat lunch tillsammans, varit i Plikta, läst sagor, klappat getter på Barnens Zoo, lekt i Plikta, spelat och sjungit, badat i baljan, skajpat med Niklas två gånger (Elly har uttryckt saknad och längtan efter sin pappa mer än nånsin idag) och lekt "ett skepp kommer lastat". Vi körde även en riktig höjdare: efter lunch drack vi te och kaffe vid Ellys bord medan vi läste Bajsboken. Åh, vad vad vi har skrattat idag och vad rolig min unge är, som när jag gick på toa och Elly plockade fram ett par byxor, tog på sig dem och letade sen fram ett par trosor som hon tog på utanpå byxorna. Och hon var så söt när hon sa till mig att stanna nedanför när hon skulle åka den långa (men skitlångsamma) rutschkanan och vinkade till mig och gav mig en massa slängkyssar medan hon gick uppför trappan.
Elly har varit nästan som vanligt, kanske lite närmare till tårar än tidigare. Inskolningen har gått jättebra och jag vet att hon trivs, men hon har ändå varit lite orolig. Hon har varit lite extra lättstött, vaknat några gånger på nätterna och velat småtutta, och så är det kissandet då. Elly har varit blöjfri i två månader, men den här veckan har hon börjat kissa ner sig. Inte som när vi pottränade, då det inte bara kom kiss i trosorna, utan det ofta blev en pöl, utan det kommer lite i trosorna och resten kommer på pottan. Detta sker 1-3 gånger om dagen. Jag hoppas att detta bara är nåt tillfälligt. Det är ju inte så konstigt om hon visar oro på olika sätt nu när hennes dagar ser helt annorlunda ut, hon har andra människor att förlita sig på, får inte lika mycket uppmärksamhet etc.
Hur som helst, jag kommer nog att uppskatta dessa lediga, planlösa dagar mycket mer nu än tidigare.



torsdag 22 augusti 2013

Får väl bli bättre på att vara utan mitt barn

Igår tog jag hem Ellys första teckningar från förskolan. Jag satte upp den ena på en garderob i sovrummet, för jag tycker den är så vacker. Det kan hända att jag hade satt upp den även om jag inte tyckte det.

När jag ska hämta Elly på förskolan har jag alltid så svårt att hitta henne. Jag går in, överblickar stället och ser en massa stora barn. Sen tittar jag igen och upptäcker till min stora förvåning att ett av de där stora barnen råkar vara mitt lilla barn.

Idag var ingen bra ensamdag för mig. Jag kände mig olustig och rastlös hela dagen. Försökte att skriva på hemtentan, men kunde inte sitta still. Promenerade och såg flera ambulanser och ville bara ropa ut "titta, ambulans!" men jag hade ju ingen med mig som kunde säga "åh, blans, nån har ont", så det hade ju varit lönlöst. Jag tog en sväng till stan och köpte den andra BH-n jag provade, vilket måste vara nåt slags rekord. Köpte trosor och gick raka vägen hem och rensade ur troslådan. Gjorde ett nytt försök med tentan, men det ville sig inte. Sen började jag gå loss på en av bokhyllorna i vardagsrummet innan det var dags att gå och hämta Elly. När jag väl fick syn på henne ville jag bara gråta av lättnad.

onsdag 21 augusti 2013

Att fylla tomheten (är inte så svårt)

Hur tomt det än känns nu när Elly har börjat på förskolan, så skulle jag ljuga om jag sa att jag inte njuter av att få lite tid för mig själv. Jag börjar skolan på torsdag nästa vecka, så fram tills dess kan jag bland annat ägna mig åt att:
Ägna mig åt hemtentan i sommarkursen i lugn och ro, på förmiddagen som är min bästa pluggtid, medan jag dricker kaffe och äter vindruvor.
Släppa lös min mest autistiska sida: att lyssna på samma låt om och om igen. Och om igen. Idag gjorde jag det först hemma, sen under en skön promenad i Slottsskogen med mina rosa lurar. Därefter åt jag vegetarisk buffé med en kompis som även hon precis har skolat in sitt barn och ska hålla sig i närheten av förskolan. Sen gick vi en liten promenad tillsammans.
Göra gröna smoothies, såna där som Elly inte gillar. Idag slängde jag i en näve spenat, en halv honungsmelon, en nektarin, en banan, en klick kokosolja och en skvätt mjölk i mixern, hällde upp smoothien i små glasflaskor och drack med papperssugrör. Jag är alltså mer Instagramskadad än vad jag hade trott.
Andra saker jag har tänkt att göra:
Köpa en BH
Göra fint i alla våra bokhyllor som just nu fungerar som allmänna avstjälpningsplatser
Rensa ur min garderob
Läsa skönlitteratur
Klippa mig
Äta lunch framför TVn
Sälja vårt skötbord på Blocket
Damma, dammsuga, tvätta
Rensa ur kylen
Well, vi får väl se hur mycket av detta jag hinner med. Jag tänker prioritera TV-luncher, tror jag. En sak är dock säker: det är dyrt att vara lös och ledig; sen Elly började vara på förskolan har det blivit uteluncher, utefikor och en del shoppande, så det är nog tur att skolan börjar snart.



tisdag 20 augusti 2013

Tomt i mitt hjärta

Tomheten just nu. Samtidigt som jag inte riktigt kan greppa att Niklas sex veckor långa semester verkligen är slut, att den inte ligger framför oss längre. Precis som jag inte riktigt kan smälta att det inte kommer att vara Elly och jag på dagarna längre, det känns som om hon bara ska gå på förskolan ett tag, för att saker och ting sedan ska gå tillbaka till det normala. Men nej, det ska vara som så att hon går på förskola, skola och sen är det dags att flytta hemifrån. Om inte Reinfeldt och hans kumpaner får fortsätta att härja, för i så fall får väl Elly bo kvar här för evigt och sedan sätta sina föräldrar på hemmet när det är dags. Skämt åsido, det känns ganska sorgligt nu. Vemodigt. Och det känns vemodigt att luften börjar bli kallare. Solen skiner, men det är ändå något i luften som säger mig att sommaren håller på att ta slut.
Efter förskolan gick i alla fall Elly och jag och köpte glass. Det fanns ingen Mickemin, eller Piggelin som vi andra säger, men det gick, förvånande nog, bra med en Calippo istället. Sen satte vi oss vid Ödledammen i Slottsskogen och tittade på änder som simmade omkring. Jag sa till Elly att de kanske bor i vassen och hon berättade att de har ett hus där och att de har många gosedjur hemma. Det här berättandet, jag älskar det. Som igår när Niklas och jag hämtade Elly på förskolan och hon satt vid bordet och samtidigt som hon bredde en knäckemacka berättade att ett barn hade födelsedag och att det var därför det stod både en flagga och ett födelsedagspresent på bordet. Eller när hon berättar om något som bara har hänt i hennes fantasi. Som i somras när hon berättade om att hon hade ramlat och slagit sig när hon var ute själv. När var hon ute själv liksom? Sådana saker, hennes sätt att se på allting, det är så fint.

Rebellerna

När Niklas och jag har lämnat Elly på förskolan och är för oss själva, låter det ofta så här:
"Yeah, vi passar på att gå mot rött!"
"Nu kan vi gå ut i gatan fastän det kommer en lastbil!"
"Vi dricker cola till maten och äter jättelångsamt!"
Så himla busiga föräldrar alltså. Det där sistnämnda höll dock på att förgöra mig; det där med att sitta ner och äta en hel måltid i lugn och ro OCH dricka läsk blev tydligen för mycket, för efteråt var jag så mätt och däst att jag mådde riktigt dåligt. Så kan det gå.

måndag 19 augusti 2013

Hej! Det var ett tag sen!



Hej!
Minns ni mig? Minns ni den här bloggen? 
Jag tänkte att det kanske kunde vara dags att börja blogga igen.
Men jag vet bara inte hur. Kanske kan jag börja med att berätta att Elly började förskolan för en vecka sen? Jo, det gör jag. 
Idag gick hon dit med paraplyet i högsta hugg. När vi kom in på förskolan skuttade och tjoade hon av glädje och när Niklas och jag skulle gå kramade och pussade hon oss, log stort och vinkade. Då glömde vi nästan att hon hade svårt att komma till ro när hon skulle somna igår och att hon vaknade sent på kvällen med en hemsk växtvärk.

Om en timme och tjugo minuter ska vi hämta hem henne. Det är inte så att vi sitter på helspänn och räknar ner tiden, nejdå, vi håller oss sysselsatta, men det är ju hela tiden någon som saknas. Det kommer nog att ta ett tag innan vi vänjer oss vid det här nya konceptet. Men det ska nog bli bra.