lördag 18 januari 2014

Lördag

Efter att Elly och jag hade bakat idag:

"Jag ordnar med disken mamma, du kan gå och ta en av mina godisar istället"

 

I det ögonblicket höll jag på att börja gråta, dels av glädje över detta fantastiska barn, men kanske mest av skuldkänslor för att jag igår fasade för en hel helg ensam med ett monster. Utbrotten hon fick igår gjorde oss båda helt matta och jag kände mig helt uppgiven och började nästan be till nån gud om en tålamodsreserv. Men så idag tog vi en lugn och skön morgon, sen blev det jobbigt när vi skulle gå ut på förmiddagen och Elly hela tiden hittade på sak efter sak att göra istället för att ta på sig ytterkläder och vi till sist började skrika åt varandra, men förutom det har dagen varit toppen. Elly åt till och med bra till lunch, vilket inte har hänt på ett bra tag. Vi var även ute och åkte pulka och Elly började inte tjata om att gå hemåt efter fem minuter och när vi kom hem drack vi varm choklad, bakade och skajpade med Niklas. Det är så skönt när en har noll förväntningar på en dag och den sedan blir så bra.

För övrigt så verkar Elly vara inne i en lite orolig period, så det är kanske inte så underligt om vårt samspel blir lite svårare. Hon är lite känsligare än vanligt och hon har börjat vakna till på kvällarna, precis innan jag ska somna, vilket hon inte har gjort på länge. Men det är väl inte så konstigt; vi var borta länge över jul och hade hela tiden mycket folk omkring oss. Sen kom vi hem, men åkte bort nästan direkt och träffade en massa andra människor. När vi kom hem försökte vi bara landa och ta det lugnt och sen började förskolan igen. Jag antar att vi håller på att komma in i vardagen igen, och så var det ju undersökningen på Östra sjukhuset. Den tycks dock inte ha skrämt Elly i nån större utsträckning, för igår sa hon att hon snart ville åka till barnsjukhuset igen. Well, det vill inte jag...

 

7 kommentarer:

  1. Åh. Känner igen mig där. Jag & Fia har såna duster att jag blir helt förtvivlad ibland. Hon kan verkligen konsten att knäcka mig. Men jag antar att det är så det ska vara och att det snart blir bättre. Men precis som för er så växlar det mellan underbart och not so much.
    Kram till er fina tjejer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltså, ibland blir jag så uppgiven att jag bara gråter, ser liksom ingen ände på eländet. Men sen blir det ju alltid bra igen!

      Radera
  2. Jag känner också igen! Blir galen på att det ska vara så jävla svårt att få på ungen kläderna och komma ut. Idag var vi inne hela dagen, blir "lite dålig stämning" fram på eftermiddagen, men den smarta ungen har uppfunnit "leka gymnastik" så han rasade av sig lite där. Känner också igen mig i det där extra bräckliga barnet, det verkar varit tufft att komma tillbaka till förskolan efter julen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och ofta vill Elly egentligen gå ut, men det är bara det att hon måste göra tusen andra saker först, och sen är det alltid nåt fel med kläderna. Är det inte det ena så är det det andra…

      Ah, bra lek där!

      Radera
  3. Vad bra det känns att höra om andras utbrottiga ungar. Jag håller på att gå under känns det som. ALLT är just nu ett problem. Att klä på Alex, att äta, att gå ut, att stänga av tvn, att ungen inte bor i Bolibompastudion, att han inte har stövlar på sig när vi precis kommit in, att bli lämnad på dagis, att bli hämtad på dagis osv osv. Jag känner mig helt slut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu har det blivit bättre igen, men det gör ju i vågor hela tiden. I fredags ville E ha trosor på huvudet när vi skulle gå från föris, men de satt inte bra på huvudet, då bröt hon. Sen ville hon inte ha overall. Det tog en halvtimme innan vi kom från föris. Sen sa jag att jag hade köpt chips till fredagsmys, då bröt hon för att hon ville ha nåt annat, och hon brukar älskar chips. Suck...

      Radera
  4. Men drömmen ändå! Dagen barnet bara "jag tar hand om disken, gå och sätt dig". OMG

    SvaraRadera