onsdag 15 januari 2014

Sjukhusbesök

Idag var Elly och jag på Östra sjukhuset för att göra en gammakameraundersökning av Ellys njurar. Hon hade urinvägsinfektion för ett år sen och eftersom hon var under två år då kallades hon till en gammakameraundersökning. Denna visade att det fanns fläckar på njurarna, fläckar som skulle kunna vara ärrvävnad efter UVIn, varför Elly senare fick göra en röntgen av njurarna. Röntgen visade dock inte på några skador som påverkar Ellys njurar nu, men de ville ändå kolla om fläckarna finns kvar ett år efter UVIn. Så i morse kom vi till Östra och Elly fick bedövningssalva på sina armvecket och händer. Medan salvan fick verka lekte Elly i entrén till barnsjukhuset och efter en timme var det dags för stick. Elly grät när de stack henne. Hon har tidigare gråtit ett par gånger när jag har pratat med henne om undersökningen och om att personal på sjukhuset kommer att sticka henne med en nål. Först tog de ett blodprov och sen sprutade de in ett radioaktivt ämne, som sedan skulle verka i några timmar inför undersökningen. Usch, jag mår verkligen dåligt när jag skriver det här och jag mådde så jäkla dåligt när Elly fick nålen. Jag trodde att min nålfobi försvann när jag födde barn, men det var visst bara tillfälligt. Idag kallsvettades jag något fruktansvärt och var en stund rädd att jag skulle svimma. Inte konstigt att Elly var rädd, stackaren.
Efteråt fick Elly en ballong, som hon blev väldigt glad i. Men när vi satt på bussen mot stan sa hon att hon skulle lämna tillbaka den sen. Jag sa att det var hennes och att hon skulle få ta med sig den hem, men det ville hon inte. Vi gick lite på stan, åt lunch och när vi stod och väntade på bussen som skulle ta oss tillbaka till sjukhuset, råkade Elly tappa greppet om ballongsnöret och ballongen steg till himmelen. Elly grät och grät och några vuxna på hållplatsen skrattade.

Vi kom tillbaka till sjukhuset och gjorde undersökningen, som inte var så jobbig. Elly fick ligga still på en brits (ok, det var lite jobbigt att ligga still och de fick göra om en bild à 5 min eftersom hon rörde på sig) och spela spel på en padda medan en enorm kamera tog kort. Förra gången Elly gjorde den här undersökningen fick vi träffa en läkare efteråt och gå igenom bilderna, men inte idag, så nu får vi vänta på resultaten.
På hemvägen stannade vi till på stan och köpte en ny ballong (utan helium) och Elly fick även åka ponnykarusell inne på BR.
Sen kom vi hem och Elly, som hade sovit några minuter på bussen var pigg som bara den och ville leka leka leka. Jag var inte lika pigg. Efter ett par timmar blev hon dock attacktrött, så vi åt och sen somnade hon så fort hon la sig ner i sängen. Inte så konstigt med tanke å dagens händelser, plus att jag klockan 5:10 i morse vaknade av att någon puttade på mig och skrek att hon ville ha stor plats i sängen och att hon skulle ha hela sitt huvud på min kudde.

Men alltså, sjukhus. Fy fan. Särskilt barnsjukhus. Jag mådde så dåligt under den där timmen då vi hängde runt entrén och det kom förbi en massa sjuka barn. Och då menar jag inte barn med feber och hosta, utan allvarligt sjuka barn. De där barnen som mer eller mindre bor på sjukhuset. Och de som kanske aldrig kommer hem igen. Jag blir så beklämd och ledsen, men samtidigt så lättad över att det inte är mitt barn, att eländet och sorgen inte tillhör mig. Själviskt, men sant.


15 kommentarer:

  1. Fy. Vilken dag. Skönt att det är över. Hoppas ni får provsvaren snabbt så att ni kan glömma det här. Och vad var det för JÄVLAR som stod och skrattade?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas jag med, jobbigt att vänta. Och eller hur?!

      Radera
  2. Men blä vilken jobbig dag! Men duktiga ni är som tog er igenom det så bra, både du och Elly. Säjer som Josefine: Hoppas ni får snabba svar och vem i helvete skrattar åt ett barn som är ledset? Jäkla typer!
    Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Elly tog det nog bäst :)
      Och ja, idioter!
      Kram

      Radera
  3. Instämmer med ovanstående kommentarer. Elände med sjukhus, toksorgligt med sjuka barn :( och ruttet med vuxna som skrattar åt ledsna barn. Kram.

    SvaraRadera
  4. Fy vad jobbigt, hoppas resultatet är bra och att ni kan släppa detta. Och dumma dumma vuxna som skrattade, verkligen. Okänsligt.

    SvaraRadera
  5. Exakt så satt jag skamset och tänkte när vi hängde där i början på december. Jag och mitt spralliga, friska skrattande barn som sprang runt runt. Och så kom det barn in som pratade med personalen som med gamla kompisar. Esther kommer mest ihåg att de satte ett vasst flygplan i handen på henne, att hon fick ballong och att vi åt bulle efteråt, och att det var ett äventyr. Det är jag glad för, att det inte är del av vår vardag.

    Och alltså, va fan, vem skrattar åt ett litet barn som tappar sin ballong? Jag kan inte släppa det, blir sjukt upprörd över det. Hoppas ni får svar snabbt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, fy, tänk att ha sjukhuset som ens fasta punkt. Det är så sorgligt!
      Ja, jag blir förbannad på det när jag tänker på att vuxna skrattar så där, så jävla respektlöst.

      Radera
  6. Usch, vilken hemsk dag. Som sagt, vem fan skrattar åt ett ledset barn.

    SvaraRadera
  7. Låter som du gjorde det till en fin dag för Elly trots att det var en jobbig dag. Känner så igen mig i tankar att man både skäms och är lättad över att ens egna barn inte är sådär sjukt. Hoppas ni slipper vänta allt för länge på provsvar. Kram

    SvaraRadera