fredag 21 februari 2014

*andas*

Puh! Jag sitter i soffan och pustar ut. För att Elly nästan är frisk, för att jag mår bättre och för att det är helg, så jag slipper käka alvedon var fjärde timme för att orka vara i skolan och ta hand om mitt barn. Jag är verkligen ingen pillerförespråkare, men ibland har nöden ingen lag. Jag brukar även säga till andra att deras hälsa är viktigast, att de inte bör gå till jobbet/skolan när de är ordentligt sjuka, men sen hamnar jag i en situation där jag blir helt uppstressad bara av tanken på att missa mer i skolan.

 

Igår var en riktigt jobbig dag. Jag låg vaken i några timmar på natten för att jag först frös, och sedan, när jag hade tagit tempen (38,5) och alvedonen började verka, blev jag så varm att jag låg och svettades. På morgonen kom Ellys farmor hit och jag gick feberblank till skolan. Satt på föreläsningen och varvade snytande med hostattacker. Kom hem till ett piggt barn som pratade oavbrutet och ställde frågor om precis allting. Min näsa rann oavbrutet och jag hade så ont i halsen att jag knappt kunde prata. Elly, som inte har varit det minsta pigg på att gå ut de senaste dagarna, konstaterade att hon inte hade varit ute på hela dagen, så vi gick ut för att köpa juice. Men Elly var så glad över att komma ut, så vi stannade ute en stund, gick ett par varv runt kvarteret och hon fick springa av sig. När vi kom hem var jag helt matt och febrig, men tröstade mig med att det snart var läggdags för Elly. As if. Hon hade visst sovit nästan 14 H natten innan och hade just hittat sin borttappade energi, så det var omöjligt att lägga henne. 20:15 somnade hon. Då hade jag så inte i halsen att jag grät och kunde inte få fram mer än ynkliga viskningar när Elly ställde sina frågor. Dessutom körde hon nån slags provokation mot mig och sparkades, slogs och drog mig i håret tills jag skrek åt henne. Det var efter det min röst försvann. Jag hade tänkt att plugga när Elly hade somnat, men eftersom mina ögon rann så att jag knappt kunde se gav jag upp. Istället kollade jag på Modern Family och lugnade ner mig.

 

Idag har jag haft mindre feber, mindre hosta, mindre halsont och mindre snor. Jag fick dock näsblod när jag satt på seminariet, men det kan jag leva med. Det finns hopp ändå.

6 kommentarer:

  1. Men fy satan så jobbigt. Du har alla mina sympatier! Hoppas du får känna dig helt frisk snart. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är för segt det här. Och att vara själv med en 3-åring kan vara jobbigare än en heldag i skolan... Kram

      Radera
  2. Men stackars, stackars fina du! Det låter verkligen inte som någon höjdare. Vilken kämpe du är!
    Massor med krya!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla du! Nu MÅSTE jag bara bli bra! Kram

      Radera
  3. Shit, att du orkar! Jag är så tacksam för att vi inte blivit sjuka detta året men jag lider med dig och fy bubblan vad snällt av farmor och mormor! <3

    SvaraRadera
  4. Men fy vad jobbigt det låter. Krya på dig snabbt!

    SvaraRadera