söndag 16 mars 2014

Blir väl inte Årets mamma

Jag hade väl trott att en natt och två dagar borta skulle göra mig pigg, glad, ovanligt tålmodig och lite så där nykär i Elly, men faktum är att det blev tvärtom. Den här helgen har varit tung. Elly och jag har velat göra olika saker ungefär hela tiden, vilket har resulterat i en hel del surande, gap och skrik. Elly är väl inne i nån slags fas där hon känner sig väldigt stor och vill göra allt på sitt sätt, vilket är ganska påfrestande för mig,då hon inte alls vill lyssna på mig. Och jag blir så frustrerad när hon vägrar att lyssna, när hon inte vill gå ut, när hon vägrar att gå och kissa, utan vill kissa ner sig, när hon inte kan gå med mig till tvättstugan för att hon är upptagen etc, för det blir liksom ingenting gjort här. Allt tar sån tid. Och åh, vad jag har längtat bort den här helgen! Jag har önskat att jag var på Blogger boot camp, att jag hade stannat kvar i Varberg på obestämd tid, att jag var på anti-rasismdemo och på valmöte med F!. Jag har till och med önskat att jag var ensam hemma och låg bakfull i soffan.

 

När vi skulle hänga tvätt i lägenheten idag blev Elly så arg att hon välte omkull hela tvättställningen, med all tvätt på, för att jag sa att hon skulle hämta ledig galgar i sin garderob istället för att dra ner kläder från upptagna galgar. Efter det kände jag mig helt uppgiven. Och jag hade redan gråtit lite när hon kastade majs och bestick på golvet när vi åt. Men dagen blev i alla fall bättre när vi kom ut och körde en liten lekparksturne med en kompis och hennes barn. Det må vara jobbigt att komma ut, men när vi väl gör det så blir ju allting så mycket lättare.

 

Efter middag och lite Netflix i soffan somnade Elly smidigt. Hon låg på mig som en liten bäbis. Stackaren, det har inte varit en lätt helg för henne heller, så klart.

12 kommentarer:

  1. Usch så jobbigt med sådana dagar. Tur att de är söta när de sover.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! När hon hade somnat på kvällen ångrade jag att jag hade klagat...

      Radera
  2. Känner med dig! Såna där helger är så jäkla frustrerade!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en kan ju bli galen för mindre...

      Radera
  3. Fy vad jobbigt för er båda. Jag hoppas att det var en liten fas som snabbt går över för henne. Det måste ju vara jättejobbigt att vara så liten och utvecklas hela tiden. Varje dag är det nya saker en får uppleva nästan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag tror att hon är lite splittrad, å ena sidan vill hon vara stor, men samtidigt vill hon ju vara liten också.

      Radera
  4. Åh, jag har ju en liten viljestark tjej jag med. Blir mycket gråt och skrik (från min sida). Hon kan verkligen bryta ned mig, haha. :) Hur som helst tycker jag du är en asgrym mamma, heja dig! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vad snäll du är!
      Jag försöker verkligen att inte bli provocerad, men ibland blir det bara too much...kram

      Radera
  5. Åh vad fantastiskt om Elly och Isak hade hängt en dag tillsammans i helgen. Då hade du och jag kunnat ligga i fosterställning och gråta i kapp och upprepat mantrat "det är bara en fas, det är bara en fas, det är bara en fas". Hoppas det var en kort fas hos er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessa ungar! Well, den hör fasen har varit igång ett tag nu, börjar nästan tro att det ska vara så här. Men så kan det ju inte vara. Eller? Hoppas det bli lugnare hos er!

      Radera
  6. Oj, vad jag känner igen mig. Har två viljor här hemma. När dom dessutom anammar varandras dåliga beteende och hakar på varandra. Frustrerande!! med STORT F. Att man sen får ASdåligt samvete då man tappat humöret själv - DÖR dåliga mamma döden lite. Det är tur att det finns stunder som faktiskt är superbra, men dessa stunder som bara inget funkar. Blä!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en vill ju inte vara den där elaka mamman som skriker åt sitt barn, men så blir en hon igen och igen. Suck...

      Radera