tisdag 15 april 2014

Stressen

Vet ni vad som gör mig mest stressad i min tillvaro just nu? Det är Ellys bristande tidsuppfattning och oförmåga att skynda sig. Visst, det är förstås bra att hon inte låter sig bli uppstressad och jag vet ju att hon inte håller på så här för att jävlas, men herrejävlar vad stressad jag blir av det varje gång vi ska iväg och hon bara måste göra tusen saker först, även om hon verkligen har längtat efter att komma iväg. Ibland tror jag att jag ska bli tokig när Elly "bara ska spela ett spel med mig innan vi går" eller vägrar ta på sig eller låta mig ta på henne. Tiden går, jag blir mer och mer stressad och, blir arg och går från att på ett pedagogiskt och föredömligt sätt förklara varför vi måste bli klara och gå, till att börja hota med att vi missar bussen och att det därmed inte blir någon lek eller med att de vi ska träffa hinner gå hem innan vi kommer. Och jag hatar när jag kommer med såna hot, vilket göra att jag känner mig kass, vilket stressar mig ännu mer. Så, blir andra som har småbarn också så här stressade eller är jag bara väldigt lättstressad och har extremt dåligt tålamod?

17 kommentarer:

  1. Jag är precis lika. Det kryper i kroppen av stress pga igenkänning när jag läser ditt inlägg...

    SvaraRadera
  2. Exakt samma här. Hoten och allt!

    SvaraRadera
  3. Oh no, du är inte ensam. Är själv på smällen och därmed extra hormonigt kass humör samt svårt att böja mig för att krångla på kläder och liknande = nya höjder av dåligt föräldraskap varje dag. Känns det som.

    SvaraRadera
  4. Herregud, ja. Alltid ska han springa och gömma sig, och så står han och hojtar "vart tog Sigge vägen?!" bakom nån gardin. Eller så bajsar han. Härom morgonen försov vi oss lite och ungen bajsade tre gånger innan vi lyckades ta oss iväg. Tack och lov går det fortfarande bra att spänna fast honom i vagnen, skulle bli tokig om han skulle promenera själv till föris.

    SvaraRadera
  5. Här får man brottas en halvtimme för att komma utanför dörren ibland. Tålamodet försvinner ganska fort och jag använder alla hot jag kan komma på...tyvärr. ;)

    SvaraRadera
  6. Jag känner igen mig på alla sätt! ;) ganska normalt tror jag...

    SvaraRadera
  7. Igenkänningsfaktorn är hög!! Jag hatar hur jag kan bli när vi ska iväg. Har nu äntligen (efter typ ett halvår av dålig mor vid utgång) kommit på att det förvånansvärt ofta funkar att leka "katten ska få på sin päls och sina tassar" (funkar ibland med ko) och sen stå på busshållplatsen (ytterdörren) och vänta på bussen (vagnen).

    SvaraRadera
  8. Ctrl+C på den, tyvärr :(

    SvaraRadera
  9. Hehe, OM jag känner igen mig... fast det känns ibland som att min faktiskt gör det för att retas. ;) Du har det ju extra tufft som roddar allt själv varannan vecka, imponerande. Jag har kasst morgonhumör så det är tur att maken tar hand om lämningen.

    En sak som funkar rätt bra är om vi säger att "vill du inte följa med?" eller "då tar jag på mig din jacka/mössa...whatever". Då brukar hon komma på att hon vill. Ibland. Puh.

    SvaraRadera
  10. Ja, i vanliga fall kan jag ha hur mycket tålamod som helst men just när det handlar om att komma iväg ut ur hemmet rinner det ut rätt så jävla snabbt. Jag ORKAR INTE tjafs hit och dit om grejer som ska hämtas, tröjor som plötsligt MÅSTE bytas till något annat och på riktigt kan jag se hur Tintin gör saker extra långsamt när hon plockar upp min irritation. Har kört allt från mutor till hot som alla andra föräldrar.

    SvaraRadera
  11. Nu när T jobbar igen och en ska få iväg båda kids till förskolan innan jobbet. HERREGUD! Måste nog jobba lite på det där tålamodet insåg jag imorse. Det går liksom inte att jäkta en snart treåring.

    SvaraRadera
  12. Hej, du talar med världens sämsta tålamod här och då har den ändå förbättrats avsevärt sedan Junie föddes. Den här åldern alltså.. ;)

    SvaraRadera
  13. En tidigare kollega till mig funderade på att skriva en bok om barnuppfostran din skulle heta "Hot, mutor och inkonsekvens". Den skulle bland annat ta upp om det var för tidigt att redan i januari börja argumentera enligt principen "om du inte är snäll nu får du inga julklappar till jul" eller om man borde vänta till april.
    När jag hörde det hade jag inga barn och tyckte att det var så roligt. Nu har jag en fyra-åring och tycker fortfarande att det är roligt men tyvärr även väldigt igenkännande..

    SvaraRadera
  14. Men att tala om att ni riskerar att missa bussen är inte att hota. Du redogör bara för de trista konsekvenserna av att inte passa en tid. :)

    SvaraRadera
  15. Åh gud, JA! Sonja är exakt likadan. Det blir ofta att jag får hota med att vi missar aktivitet X om vi inte klär på oss/ kissar/borstar tänderna osv. Samma tjafs varje morgon.

    SvaraRadera
  16. Tack för alla era svar, känns skönt att veta att jag inte är ensam och att det inte är jag som har extremt dåligt tålamod!

    SvaraRadera
  17. Kan säga att jag kör med "om fem minuter (som om femåringen vet hur länge det är) går jag, vill du följa med så får du ha klätt på dig, annars går jag själv". Visst, det funkar varje gång men så himla bra stämning blir det inte.

    SvaraRadera