lördag 10 maj 2014

En lördag

Idag var en sån där dag då jag är nära att slänga mig på golvet och bara vråla av missnöje innan klockan är 10. För det där med att aldrig komma iväg, det kan visst göra mig galen. Det kröp i hela kroppen på mig och det liksom kliades under skinnet när Elly "var upptagen", "skulle bara" och "ska snart" om och om igen. Jag kände mig som en dålig mamma för att jag stressade på mitt barn när vi egentligen inte hade bråttom. Seriöst, jag måste nog tagga ner lite. Men vi kom ut och vi tog min cykel till stan (efter ett utbrott då Elly ville att jag skulle cykla på min cykel och hon på sin springcykel) och det var riktigt härligt väder. Vi köpte presenter till alla möjliga familjemedlemmar som fyller år snart, gummistövlar till Elly (jag blev positivt överraskad när hon valde ett par med bilar på), trosor till mig, bytte en klänning Elly fick i present när hon fyllde år och åt glass. Vi var med andra ord rätt länge på stan, men Elly tyckte det var riktigt kul. När vi gick förbi domkyrkan ville hon hemskt gärna gå in och titta där, så det gjorde vi. Vi gick runt, tittade på guldiga änglar, tände ljus och så. Min mamma hade varit så glad, min man inte fullt så glad.

 

På eftermiddagen tvättade vi och hängde på gården. När vi skulle gå ner till tvättstugan för sista gången råkade jag klämma Ellys fingrar i den tunga källardörren. Jag är väl inte årets mamma idag, men fingrarna klarade sig, även om Elly blev rätt chockad och var sur på mig en bra stund. Nu har jag fått många allvarliga förmaningar om att titta ORDENTLIGT så att inga fingrar är i vägen innan jag stänger en dörr. GI får väl hoppas att jag kommer att göra det.

 

11 kommentarer:

  1. Tur att det gick bra med fingrarna! Haha, jag kan tänka mej kränktheten.

    SvaraRadera
  2. Känner verkligen igen den där frustrationen när man aldrig kommer iväg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, alltså, en ser ju bara framför sig hur dagen plötsligt är slut och vi inte har hunnit mer än att äta frukost...

      Radera
  3. Ibland vinner man inte pris för årets mamma så är det ju bara.... Vet känslan och vet hur det känns för jag blir galen när jag aldrig kommer iväg eller får saker ur händerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, det dör stillaståendet. Eller när Elly bara stänger av och slutar lyssna...

      Radera
  4. Skönt att det blev en bra dag när ni väl kom ut! Känner igen det där med förmaningarna: jag får inte längre knäppa Lovis hjälm "för då klämmer du mig" (har hänt en gång.. med stor dos dåligt samvete från min sida)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har jag också gjort. För minst 1,5 år sen. Får höra det än...

      Radera
  5. Aj då. Jag har också klämt Junies fingrar. Det är ju mest jag för de där små händerna ser en ju inte :/ och de ska ju verkligen stoppa in dem överallt. Tur att det är så mycket brosk i dem! Och skönt att det gick bra, känner väl igen blicken tyvärr.
    Mysigt att gå inne i domkyrkan! Jag är så fascinerad av kyrkor även fast jag inte uppskattar religionen. Så mycket historia, konst, känslor och den kalla stillheten därinne.
    J stressar mig som fasen när hon e seeeeg. Och oftast har vi ju inte ens bråttom. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar också kyrkor, men helt katolska, protestantiska är lite minimalistiska tycker jag, katolska är liksom mer utsmyckade och pråliga.

      Radera
    2. Åh ja! När jag var i Frankrike var jag helt till mig, i Reims har de en fantastisk katedral. Så mäktigt!

      Radera