onsdag 26 november 2014

3,5

På sistone har det hänt något. Elly är mer harmonisk. Vår relation är mycket enklare. Jag känner mig lättare i sinnet. Det är färre utbrott, mindre bråk och vi kan mötas på ett annat sätt än tidigare. Vi kan resonera, vi kan prata, förklara. 3,5 år är en sån bra ålder. Precis som 2,5 kom som en lättnad efter 2 och jag gång på gång tänkte att 2,5 år måste vara den bästa perioden hittills. Sen blev Elly 3 år och det blev svårare igen. Men nu alltså. Vad bra vi har det. Visst, Elly får utbrott ibland, jag blir trött och arg ibland, men i det stora hela så har vi en lugnare tillvaro. Det var längesen jag längtade till kvällen när klockan var 9 en lördagsmorgon. Och om vi hade en tillvaro helt utan tårar och arga röster skulle jag bli orolig. Faktiskt. Jag vill ju inte lära mitt barn att foga sig, att hennes åsikter och känslor inte räknas, eller att hon inte får uttrycka dem. Eller att hon bara ska lyda oss vuxna. Usch, bara ordet lydnad gör mig mörkrädd. Nej, jag vill ju att Elly ska fortsätta att vara envis och säga ifrån när hon inte är nöjd. Men det blir helt klart enklare för alla när hon kan säga ifrån, men samtidigt lyssna.

*tar i trä*

10 kommentarer:

  1. Gillar avslutningen, tar i trä :) Känns ju verkligen så när jobbiga perioder börjar lätta upp, man hoppas, hoppas hoppas att det ska hålla i sig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag blir ju lite rädd för att jinxa...

      Radera
  2. Så gött när såna perioder kommer! Gäller att komma ihåg att de kommer tillbaka, även när det är... mindre harmoniskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! En måste liksom komma ihåg hur bra det har varit, och att det kan bli så igen!

      Radera
  3. Får nog hålla med där! Vi hade det rätt tufft i somras med Sonja, men just nu är vi inne i en bättre period. Fortfarande utbrott och drama, men inte konstant.

    SvaraRadera
  4. Åh vad skönt det låter. Vi är mitt uppe i tvåårstrotset och det är lite påfrestande ibland...

    SvaraRadera
  5. Håhåjaja, jag vet inte riktigt om jag vet vad jag gett mig in på när jag läser om trots, tårar och utbrott. Men det är väl så det ska vara, de utvecklas ju varenda dag de små liven. Ni verkar ändå ha det så himla bra, trots att det är lite kaos ibland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äh, det goa, mysiga och alla leenden och skratt väger ändå upp!

      Radera