torsdag 30 oktober 2014

Det värsta med mitt jobb

Att stångas med samhället och det så kallade välfärdssystemet. Alla människor som hamnar mellan stolar. De där individerna som ingen vill ta ansvar för. Ibland blir jag så arg att jag vill skrika och slåss.

tisdag 28 oktober 2014

Och det här då

...och i söndags kom väl dödsstöten:

Hur ska jag göra för att det ska komma in en lillebror i din mage?

Ackompanjerat av en jävla ägglossningsvärk, som om min kropp bara tiggde om att bli påsatt och befruktad. Som om den spelade för Team Elly och ville göra en lillebror.

Att förneka sitt barn ett syskon

 
Om jag inte kan få en storebror vill jag ha en lillebror
Men jag vill ha en lillebror!
När jag är 15 år, då kanske jag har fått en lillebror!
 
Jag är till 99% säker på att jag inte vill ha fler barn. Jag är helt enkelt en enbarnsmänniska. Känner mig inte det minsta lockad av att ha en stor familj eller sugen på att ha en bäbis. Och jag tror inte att jag skulle palla med ett barn till, och det handlar inte om att Elly skulle vara ett ovanligt besvärligt barn som har gjort mig avskräckt, utan det handlar mer om att jag inte orkar så mycket. Jag tycker att jag har fullt upp med ett barn, det finns liksom inte utrymme för mer än ett barn, jobb och träning i mitt liv, och då jobbar jag ändå bara 80 %. Och ärligt talat har jag svårt att tro att jag skulle kunna älska ett annat barn som jag älskar Elly. Det finns inte plats för ett barn till i mitt hjärta.
 
Ett argument för att skaffa fler barn som jag får höra ibland är att det är synd om Elly om hon inte får några syskon, att ett barn behöver syskon. Och jag förstår absolut att det finns fördelar med att ha syskon, men det finns faktiskt fördelar med att vara ensambarn också, t ex att barnet kan få mer tid med och uppmärksamhet av föräldrar och andra vuxna.
 
Men trots att jag är så övertygad känner jag ett litet, litet stick i bröstet varje gång Elly pratar om att hon vill ha syskon (hon säger bror om alla syskon, så det är inte specifikt ett pojksyskon hon vill ha). För varje gång ifrågasätter jag om det verkligen är rätt att låta min egoism styra på det här sättet, att inte vilja ge Elly ett syskon, särskilt som Niklas eventuellt vill ha fler barn. Men samtidigt vet jag att jag aldrig någonsin kommer att kunna skaffa ett barn för någon annans skull.
 
Är det någon som känner igen sig?

fredag 24 oktober 2014

*yogaandas*

Eftersom jag dels ligger en hel del plus på flexkontot och dels inte hade nåt inplanerat på jobbet idag på förmiddagen, bestämde jag mig för att gå på yoga idag på morgonen. Klassen började 9:30 och jag tänkte först att jag skulle lämna Elly klockan 9 och att vi båda skulle äta frukost hemma, men sen tänkte jag att jag fan skulle unna mig en frukost i lugn och ro, så jag lämnade Elly klockan 8, en halvtimme senare än vanligt, så att hon fick sova lite längre (och vaknade med världens leende och var en solstråle hela morgonen, vi kunde till och med ha lampor tända). Sen cyklade jag hem och åt frukost framför ett och ett halvt avsnitt av New Girl, vilket kändes både lyxigt och som om jag skolkade både från barn och jobb. När jag hade ätit och packat i ordning mina grejer i lugn och ro stack jag iväg på yoga och det var ett fantastiskt skönt pass. Först en halvtimmas klassisk hathayoga och därefter avslappning i några olika liggande positioner. Alltså, den där yogaläraren, en timme med henne gör underverk med mig.

 

Och den här avkopplande morgonen visade sig vara en fullträff, för under de där få timmarna jag sedan jobbade var det fullt ös medvetslös. Typ. Läs det inte så bokstavligt nu. Sen cyklade jag hemåt i regn och blåst, fick till sist med mig Elly hem från förskolan, vi köpte chips innan vi gick in och sen brast det. Elly ville rita medan jag lagade mat och hon ville ha en filt runt sig, eftersom hon var bar på underkroppen. Jag skulle fixa filten åt henne, men fattade inte hur, vilket resulterade i att hon bröt ihop fullständigt. Det var verkligen synd om henne, för så här har hon nog aldrig skrikit innan, i så fall har jag förträngt det. Hon kastade saker omkring sig, skret, grät och snorade, slog mig och skrek dumma mamma. Hon grät så mycket att hon kissade ner sig på köksgolvet, det bara kom liksom. Och hon skrek så hon höll på att tappa andan och fick ont i huvudet. Vad jag än gjorde sp blev det bara värre. Jag vet inte hur det gick till, men till sist lugnade hon sig och satte sig och ritade som om ingenting hade hänt. Efter det följde några kortare bryt och sen hade vi fredagsmys och en mysig nattning.

 

Ibland glömmer jag att det inte bara är vi vuxna som är trötta när det är fredag eftermiddag och äntligen helg. Nästa vecka är det nog Ellys tur att ha frukost i lugn och ro och yoga.

torsdag 23 oktober 2014

Mörker

Det är mörkt på morgnarna. I dubbel bemärkelse. Mörkt ute, mörkt inne, ty jag har väl närt en vampyr vid min barm. Hon har även blivit lika morgontrött som sin far, så jag kliver upp när klockan ringer, gör mig i ordning i lugn och ro och väcker därefter Elly, som bara vill sova liiiite till. När hon väl kommer upp måste alla lampor vara släckta. Om jag tänder en börjar hon skrika och springer genast och släcker den. Och jag orkar fan inte med en massa skrik på morgnarna, så vi trevar i mörker. Bokstavligen alltså. Jag är så glad över att vi inte äter frukost hemma, för det hade ju ställt till det något så alldeles vansinnigt. Utan det blir kissning, tandborstning och påklädning i mörker. Sen går vi. Och vi kommer iväg i tid, utan bråk. Alla är nöjda och glada. Åtminstone för tillfället.

fredag 10 oktober 2014

Ibland är det inte lätt att veta

Jag är så glad för min bloggkompis Lindas skull; hon är nämligen på smällen och ska få en liten Pelleknodd! Och jag känner så igen mig i hennes "fatta-ingenting-när-brallorna-var-trånga-och-jag-mådde-lite-illa". Själv var jag för drygt fyra år sen på semester på Sicilien, då jag 1) blev åksjuk för första gången i mitt liv, dag efter dag, 2) fick så stora tuttar att mina bikiniöverdelar gled upp och av när jag badade, 3) var så trött att jag inte bara tog siesta varje dag, utan även gick och la mig först av alla på kvällarna och 4) så var det ju mensen då. Den skulle ha kommit i början av den två veckor långa semestern, men den höll sig borta, vilket jag inte tyckte var så konstigt eftersom den aldrig någonsin hade varit regelbunden. När vi kom hem snuddade jag vid tanken på att jag kunde vara preggo, men samtidigt hade vi ju försökt så länge att vi inte hade nåt hopp kvar om att bli med barn på egen hand. Men så köpte jag ett graviditetstest, bara för att kunna utesluta att jag var preggo, och det visade ett plus. När vi minst anade det.

fredag 3 oktober 2014

En fredagslista

 
Dagens fras: "Det är glitterfredag" sa Elly i morse
Dagens bästa: Niklas kommer hem
Dagens pepp: Nia- och yogafestivalen som startar ikväll
Dagens låt: Friday I'm in love
Dagens mums: Grönkålssmoothie till frulle
Dagens bästa plagg: zebralinnet jag köpte i Berlin
Dagens to-do: jobba och ta helg
Dagens irritation: att folk går i taket för att de rasistiska inslagen i Pippi Långstrump klipps bort. Get over it FFS!
Dagens spänning: presentationen av den nya regeringen. Eller inte! Pga gillar ej borgerlig politik och som jag ser det så är det bland borgarna S och MP hör hemma.
Dagens väntan: Josefins bäbis. Spänningen är olidlig!