fredag 23 januari 2015

Ett år som vegan, yay!


Den 3 januari var det ett år sen jag lämnade kött och mejeriprodukter bakom mig och började äta veganskt. Från början hade jag tänkt att bara sluta äta kött först och att sedan fasa ut mejeriprodukter och ägg successivt, men sen kände jag att det var lika bra att sluta med allt animaliskt på en gång, eftersom jag var så motiverad till att lägga om kosten ordentligt.

Jag måste säga att det har gått mycket lättare att bli vegan än vad jag hade trott. Men så är det förmodligen lättare att vara vegan nu än det någonsin har varit tidigare; det kommer nya veganska kokböcker, det finns vegansk mat i frysarna på Hemköp, det finns en mängd olika växtbaserade mjölksorter, det är lätt att veganisera vegetariska recept  med t ex havregrädde, fler och fler caféer och restauranger erbjuder veganska alternativ (åtminstone i större städer) och det ligger i tiden att inte äta (så mycket) kött. När jag var på Kanarieöarna fuskade jag dock och åt vegetariskt eftersom det hade varit väldigt svårt att få i mig ordentligt där annars; de la ju för sjutton kött i allt! "Mm, vilken fin linssallad!" Nähä, det var visst korv i. "Åh, kolla bönsalladen!" Ok, det var skinka i osv.

En annan grej som gjorde att det inte var så svårt att sluta äta kött är att jag faktiskt aldrig har varit så förtjust i kött. Jag har liksom gillat rätter som görs på köttfärs och att äta en biff ute nån gång då och då, men jag har alltid tyckt att det är rätt äckligt att skära och tillaga riktigt kött och jag har alltid ätit ganska mycket vegetariskt. Sen har jag ju varit vegetarian tidigare också, ungefär från jag var 16 år och till jag var 22.

Innan jag la om kosten var jag så trött på min repertoar av maträtter. Jag hade ett antal rätter som jag alltid lagade. Ibland försökte jag mig på nåt nytt, men det blev sällan bra, vilket gjorde att jag återgick till mina säkra kort. Därför såg jag verkligen fram emot att laga ny mat. Annan mat. Och det har verkligen varit roligt att laga mat det här året. Jag har lagat raw food, jag har lagat mat som nästan smakar som kött, jag har lagat gamla favoriträtter i vegansk tappning osv. Jag tycker att jag har lärt mig väldigt mycket om mat och jag är hela tiden sugen på att lära mig mer. Sen är det förstås inte alltid jättekul att laga mat när en kommer hem från jobbet, är trött och helst bara vill trycka i sig ett par mackor. Men i det stora hela har jag fått in en ny glädje i matlagningen. Jag tycker även att det är lättare att improvisera i köket nu; jag har alltid bönor, linser, krossad tomat, kokosmjölk och grönsaker hemma och jag hittar ofta på nya variationer av pastasåser, biffar mm.

Hur mår jag av maten då? Det jag var minst nöjd med tidigare, när jag åt kött, var att jag nästan alltid var hungrig och/eller småsugen. Jag åt ofta stora lass med mat som gjorde mig proppmätt för stunden, men efter en timme hade jag världens sötsug. Jag åt ofta godis och kakor mellan måltiderna och på kvällarna, eftersom det kändes som om jag skulle förgås om jag inte fick nåt sött i mig. Detta var något jag verkligen ville ändra på; inte för att gå ner i vikt, utan för att mitt humör var så jäkla beroende av vad jag åt. Det gick upp och ner med blodsockret och jag var så trött på att bli sur och ledsen så fort jag blev lite hungrig. Också tänkte jag på mina stackars tänder. Den stora skillnaden jag märker nu är att jag oftast håller mig mätt längre, förmodligen för att jag tänker extra på att få i mig ordentligt med protein, då blir det mindre snabba kolhydrater och blodsockret håller sig på en jämn nivå. Jag blir därmed inte lika sötsugen längre, och om jag blir sugen mellan måltiderna duger det oftast med frukt, jag tror inte längre att jag ska svimma om jag inte får en kaka i mig illa kvickt. Sedan är det lättare att undvika småätandet när det inte finns lika mycket runt omkring som lockar; när det är fika på jobbet är det aldrig veganskt, det finns sällan någon glass för mig när jag går förbi en glasskiosk osv. Och ju mindre sött jag äter, desto mindre sötsugen blir jag. Det känns så jäkla skönt att vara ur den där dumma spiralen. (Obs! Jag har inte blivit världens hälsofreak! Oftast äter jag hyfsat nyttigt, men jag har inga problem med att äta pizza då och då, eller att trycka i mig 300 g chips på en timme. Jag förbjuder mig inte att äta vissa saker, utan jag äter det jag känner för, så länge det är veganskt då)

Just det här med jämnare blodsocker, längre mättnadskänsla och jämnare humör är väl den största skillnaden jag märker av på kroppen. Men sedan tycker jag att jag har fått bättre hy; jag har fortfarande fet hy, men det har jag alltid haft och kommer nog alltid att ha, men jag får mycket mindre finnar nu och jag tycker att hyn ser friskare ut.

Men framför allt så känns det bra att äta veganskt, både fysiskt och psykiskt.  Jag känner mig piggare och sundare och jag har annan känsla av välbefinnande. Det känns liksom bra att ha gjort ett val som är bra för djuren, bra för miljön och bra för mig själv.

Den 3 januari bestämde jag mig för att fira årsdagen med att beställa tröjan på bilden ovan. Grönkål är ju något av det godaste jag vet, så det blev en fin present till mig själv!

6 kommentarer:

  1. Vad spännande att läsa och vad kul att du trivs så bra! Supersnygg tröja också:)

    SvaraRadera
  2. Härlig läsning! Och grattis, så bra valt av dig! Fortsätt inspirera, vissa grejer blir jag också sugen att testa när du skriver om dem!

    SvaraRadera
  3. Intressant. Jag äter ju fisk och skaldjur samt viltkött ( och vilt kanske varannan månad eller så? Det känns bättre att äta kött av djur som levt sitt normala djurliv) . Jag tycker den veganska maten du lägger upp/skriver om ser jättegod ut och har aldrig gillat stabbig husmanskost utan favoritmaten är helt klart veggo/vegansk.

    SvaraRadera