fredag 6 februari 2015

Bara ledsen

Så jävla ledsen. Mycket på jobbet på sistone. Jobbar över. Knappt hunnit träffa Elly under veckorna, vilket hon har påtalat. Skulle ha hämtat Elly på förskolan igår, men blev sen från jobbet igen, så Niklas fick hämta. PMS i början av veckan. Lite nedstämd. Så kom mensen och jag trodde att jag skulle bli glad, men det blev bara värre. Trött på hur saker och ting (inte) fungerar hemma. Trött på att känna ansvar för allting, att inte kunna släppa. Sitter på jobbet och gråter. Funderar på att sjukanmäla mig resten av dagen, men vill inte gå hem. Önskar att jag hade någon att ringa och prata med. Arg på mig själv för att jag inte kan skaffa/behålla vänner. Hade jag varit annorlunda hade jag förmodligen haft någon att ringa nu. Fattar inte hur jag ska orka med allt när jag bara vill gå och lägga mig. Är detta livet? Livrädd att det här inte kommer att gå över. Bara så ledsen.

54 kommentarer:

  1. Precis, exakt, samma skrev jag igår. Och jag hade också PMS i förra veckan och trodde att jag skulle bli glad när den och mensen var över, men så sitter jag här - precis som du - det är ändå inte bra. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läste ditt nu, efter att jag hade skrivit mitt!
      kram

      Radera
  2. Fina! Vet hur det känns och jag lovar: Det kommer att gå över men du måste vara snäll med dej själv. Jag vet att det är skitsvårt att släppa kontroll men försök. Ååh, vill bara krama om dej <3

    Det blir bra. Lovar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. känner mig bara så kass som inte klarar av saker och ting. kram

      Radera
    2. Men du klarar ju massor och är långt ifrån kass. Du är svincool, smart och verkar så himla empatisk och fin <3

      Radera
  3. Tänk att det sitter miljontals människor i det här landet och har ekorrshjulsångest just nu. Det är helt sjukt. Och det hjälper kanske inte så mycket, men ibland känns det i alla fall skönt att inte vara ensam. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det hjälper faktiskt en hel del, kram!

      Radera
  4. Är likadan med vänner.., Vill så gärna också ha nån nära att ringa när allt är skit... Undra varför det ska vara så svårt!!!? STOR KRAM till dig! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, varför är det det? Tänker att det inte bara kan vara mig det är så för?! Kram

      Radera
  5. " Arg på mig själv för att jag inte kan skaffa/behålla vänner. Hade jag varit annorlunda hade jag förmodligen haft någon att ringa nu." Hur många gånger har jag inte själv tänkt denna tanke! Varför är det så svårt med vänner? Jag försöker men det vill sig inte, måste göra något fel någonstans men jag vet inte vad.
    Hoppas att du känner dig bättre snart. Jag läste ett quote :
    "Tomorrow will be better"
    "But what if its not?" I asked.
    "Then you say it again tomorrow. Because it might be. You never know, right? At some point, tomorrow will be better."

    Kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att jag kan uppfattas som reserverad/kall av andra, men det beror ju på att jag är blyg. Det är kanske därför jag alltid fastnar i bekantstadiet och inte kommer vidare till vän. Men jag har alltid haft ganska svårt att få vänner, ända sedan jag började skolan. Kände mig ofta utanför då, känner mig ofta utanför nu.

      Det där stämmer ju verkligen; förr eller senare kommer det en bättre morgondag! Kram

      Radera
  6. Stor stor kram till dig! Känner med dig och känner igen mig i så mycket.

    SvaraRadera
  7. åh! Skickar en massa kärlek och pepp! Hoppas det känns bättre snart <3 <3

    PS, om du bara vill ordbajsa ur dig allt som är jobbigt finns jag på fb. Kram!

    SvaraRadera
  8. Åh känner så igen mig i det med känslan med vänner. Men tur du kan ösa ur allt i bloggen. Du har ju vänner här med. Stor kram och hoppas helgen far fram fint med dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis, bloggvänner är också vänner! Kram

      Radera
  9. Då får vi ta och ta den där drinken nån gång och bli vänner då :-) Kram på dig!

    SvaraRadera
  10. Känner igen mig! Tur att det finns internetvänner, även om det inte är samma sak som att ringa någon. Kram på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nätvänner är faktiskt också vänner! Oftast är jag nöjd med att mest ha nätvänner, men ibland, då vill jag ha vänner som kan krama om mig och trösta!

      Radera
  11. Vi är ju dina vänner, skriv av dig här! Det ÄR jobbigt mellan varven, det är jobbigt när allt kör ihop sig. Det är jobbigt att släppa kontroll.

    Men det BLIR bättre! Gråmörka februari är min jobbigaste månad, tänk när det blir vår! Ljuva vår.

    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni ÄR ju det! Vad skulle jag göra utan mina fina nätvänner?! <3

      Ja, det där kontrollbehovet ställer verkligen till det ibland, och den här långa vintern är ju inte så positiv... Men det blir bättre!

      Kram

      Radera
  12. Mååååwh <3 Kände precis så för några år sedan, det med vännerna alltså. Jag var helt jävla ensam och kände att det var helt omöjligt att få nära vänner igen. Men så FICK JAG DET, två stycken till och med, som älskar mig och som finns. Känns lite overkligt ibland, hur jag lyckades hålla kvar två personer fast jag var vuxen och fast jag är som jag är. Så det går visst, och vi här är dina vänner och tycker om dig. /sirendjur på insta, som också stalkar här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så svårt när en är vuxen; först ska en hitta någon, sen ska en hitta tid att träffas, få in vänskap i det där livspusslet. Men gud, vad fint att du har lyckats! Och ja, nätvänner, så jävla bra! Tycker om DIG! Kram

      Radera
  13. Det BLIR bättre igen, alltid. Stor kram!

    SvaraRadera
  14. Det blir bättre. Det måste bli bättre. Och släpp ansvaret - vad är det värsta som kan hända? funkar rätt bra att tänka ibland när vardagen tynger ner.
    Kram kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl mest det att jag vet att om jag inte tvättar idag så finns tvätten kvar i morgon och det samlas mer på hög och det blir en stress i sig. Men du har rätt, och jag har verkligen sänkt ribban, ett välstädat hem t ex, när hade jag det senast? haha. kram

      Radera
  15. Åh! Jag känner igen mig i det där. Jag tror många av oss i bloggvärlden är ganska lika... Jag tycker som Charlotta: du är svincool & smart och jag är jäkligt impad av hur du klarar allt när du är ensam så mycket, det måste vara asjobbigt. Och de här småbarnsåren är ganska ångestframkallande, det blir lite annat sen. Kram!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hoppas att det blir lättare, det måste det bli!
      Tack snälla du!

      kram

      Radera
  16. Åh, hade jag ditt nummer skulle jag ringa på stört! Kram

    SvaraRadera
  17. Åh, hade jag ditt nummer skulle jag ringa på stört! Kram

    SvaraRadera
  18. Vill du ses så finns jag (och Sonja och Vivi). ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det vill jag gärna, ska bara hitta tiden! kram

      Radera
  19. Känner igen mig. Att inte kunna släppa taget och den där känslan av övermäktighet som kommer över en, i synnerhet när man är småbarnsförälder. Jag ska börja jobba 100% till sommaren och ojjar mig redan över hur det kommer att gå. Önskar jag hade något uppiggande att skriva, något som hjälpte. Jag tycker i alla fall att du är fantastisk, de åren jag följt dig! Jag hoppas och tror att det blir lugnare för dig. <3 <3 Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ju så mycket som ska gå i lås med arbetstider, förskolehämtningar, handlingar, tvätt, städ och socialt liv. Puh. Så ska en orka också. Hoppas det går bra för dig i sommar!

      Och tack för peppen! kram

      Radera
  20. En behöver inte vara bäst på allt jämt och jag tycker att du verkar vara en VÄLDIGT bra mamma till Elly. Och man kan inte vara bäst på allt jämt. Ingen kan.

    SvaraRadera
  21. Hoppas det känns bättre snart kära du, kram!

    SvaraRadera
  22. Ring mig! Jag är jättebra på att lyssna.

    Din syster har mitt nummer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ska ajg komma ihåg nästa gång det sviktar <3

      Radera
  23. Du är bästa mamman! Och även om allt känns hopplöst blir det bättre. Det blir det alltid. Åh vad jag önskar N får ett jobb söderöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han måste få ett jobb här snart!
      Och tack <3

      Radera
  24. känner igen precis! tänker ofta likadant. jag hade tagit ut dig på en öl, fast vi känner inte varandra mer än via instagram, jag har mailat dig en pompom-tutorial en gång :) stora kram fina du

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fina du, känns som om vi känner varandra lite i alla fall :) kram

      Radera
  25. lite sen kommentar här... vad jobbigt det är när allt bara känns sådär svart. ibland överväldigas man av allt ansvar, av livet. jag känner igen det. jag tycker att du är så otroligt stark, att ha nicklas så långt borta så ofta och så länge kan inte vara lätt till exempel. men du gör det ju toppen, och en mer engagerad mamma får man ju leta efter! och, man måste inte heller vara stark och klara allt hela tiden. ibland får man vara bara lagom :) massor med <3 !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för all pepp! Ja, det är väl så, allt som kommer med att vara vuxen och ha barn blir ibland så överväldigande att jag bara vill fly. kram

      Radera
  26. Sådär är det ibland, jag tror starkt på att gråta ut det. Liksom cry a river, build a bridge and get over it. Jag tycker i alla fall att du verkar jätteduktig och bra på alla sätt och vis och även om vi bara vet av varandra litegrann via nätet så tycker jag att du verkar vara en fin vän.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ut med det! Att försöka hålla det inne gör det bara ännu värre.

      Åååååhhh <3 Önskar att du bodde här så vi kunde ses. kram

      Radera