måndag 16 februari 2015

The fault in our stars

Jag minns inte när det var, men jag minns att jag råkade se en trailer för filmen The fault in our stars och att den var så sorglig att jag kände mig smått melankolisk resten av kvällen. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin se filmen eller läsa boken, eftersom det praktiskt taget stod GRÅTFEST i versaler efter titeln, men jag visste att jag förr eller senare skulle se filmen ändå. Så i fredags när Elly och jag gick in på Pocketshop för att köpa ett par nya Pixiböcker såg jag The fault in our stars på att bord och köpte den fort som attan, innan jag hann ångra mig. Och herregud. Som jag älskar den här boken. Idag har jag längtat till kvällen ända sedan jag vaknade, bara för att jag vill läsa läsa läsa. Det hade jag aldrig räknat med. Jag hade inte heller räknat med att tonårig kärlek inramad av cancer kunde vara så gripande. Gripande, ja. Jag tror att jag är i mood för att ta till mig någonting gripande just nu. Jag har läst drygt halva boken nu och samtidigt som jag vill läsa mer vill jag aldrig att den ska ta slut. Men så fort jag har läst ut den ska jag se filmen, så det här blir väl sorgliga fiktiva veckan här.

 

7 kommentarer:

  1. Jag har bara sett filmen, gråtfest oh yes, men så fruktansvärt fin, vacker och bra.

    SvaraRadera
  2. Jag älskar den boken. Om du vill ha gråt-sällis till filmen så ser jag den gärna igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu kunde jag inte hålla mig, utan såg filmen så fort jag hade läst ut boken, men jag ser gärna om den snart!

      Radera
  3. Gråtfest när jag såg filmen...

    SvaraRadera
  4. Har inte läst pga hatar att gråta till böcker. Fast alla som läst den tycker den är fantastisk.

    SvaraRadera