måndag 23 november 2015

Att bygga bort ett bryt

Det här är Elly post utbrott. Jo, så här var det: i lördags var hon och jag på stan. Vi köpte lite adventsgrejer och sånt och var inne i en himla massa affärer (ok, kanske 5, men det kändes som hundra) och när vi kom hem var vi rätt trötta båda två. Dessutom var klockan rätt mycket och det var dags för middag följt av en stund vid TV'n innan läggdags för Elly. Men när vi hade ställt fram adventsljusstakarna vi precis hade köpt ville Elly ta fram allt julpynt och när vi sa nej (pga hunger, trötthet, att jag inte orkade hämta julsakerna i källaren och påbörja ett stort projekt osv) fick Elly ett riktigt bryt. Hon blev arg, hon blev ledsen, hon surade och hon skrek. När hon märkte att det var lönlöst att tjata sa hon "om inte jag får julpynta mer nu tänker jag ta bort alla mattor och lägga dem i en hög". Och det gjorde hon. Sen byggde hon på högen med alla sängkläder och en hel del av soffkuddarna. Ju mer hon byggde på sitt berg, desto mer rann utbrottet av henne och när berget var klart var hon strålande glad. Vad vill jag säga med detta? Jo, att även om Ellys bryt har minskat med åldern, så är de förstås jobbiga när de kommer och fullständigt översvallar henne med känslor, men i lördags hittade hon en konstruktiv lösning på känslostormen och gjorde någonting annat än att ligga på golvet och skrika, vilket ledde till att brytet inte höll på så länge och inte blev totalt utmattande för henne. Och nu menar jag absolut inte att Elly inte får uttrycka sina känslor, utan bara att det är bra att hon lär sig att ta hand om dem. Elly har väldigt mycket känslor och har väldigt nära till dem. Det har alltid varit så och jag tror inte att det handlar om "trots", utan mer om hennes personlighet. Ibland blir det skitjobbigt för henne (och oss, det kan jag inte sticka under stol med) att ha alla dessa känslor, så därför tycker jag att det är toppen om hon börjar hitta strategier för att hantera dem.

6 kommentarer:

  1. Isak är också en liten känslomänniska. För tillfället är det ganska lätt att skilja på om det är trots eller om det är han själv, så att säga. Lika jobbigt båda grejerna när de dyker upp, men tack och lov är han än så länge inte som sin mor. Det vill säga långsint och tjurig i dagar. Eller ja, timmar i alla fall. Det brukar vara snabba stormar för honom istället. Jag hoppas att han fortsätter så. Att leva ut sin tjurighet snabbt, istället för att kapsla in allt, men ändå fortsätta känna det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med! Jag har alltid varit den tjuriga och skulle absolut må bättre av att vråla ut skiten än att gå och bära och bära och bära på den i tysthet, så jag vill att Elly ska fortsätta att få ur sig känslorna.

      Radera
  2. Svar
    1. Hoppas att det inte bara var en engångsgrej.

      Radera