tisdag 24 februari 2015

Barndans - the experience

Elly har börjat på dans den här terminen och idag var jag med för första gången. Och det var lite av en upplevelse. Först berättade den ena ledaren att veckans tema är rock n roll ("vad är rockänråll mamma?" "Det är lite som gubbrock, men inte lika bra") och att det bland annat ska twistas. Sen tillägger hen att föräldrarna kanske har twistat en gång i tiden. Ursäkta? Hur gamla tror hen att vi föräldrar är egentligen? 40-talister? Jag kände mig ungefär som en buggande Kikki Danielsson.

 

När det är dags för twist paras barnen ihop två och två, som de står i ringen. Elly paras ihop med en pojke, men ledaren ångrar sig snabbt och säger till pojken "nej, förresten du får vara med X (den andra pojken), så slipper ni tjejer. Tjejer är så jobbiga". Sen vänder hen sig till Elly och viskar icke diskret "fast egentligen är det killar som är jobbiga". Och jag fattar ingenting. Varför ska 3-5-åringar delas upp efter kön? Varför ska de lära sig att barn av det motsatta könet är jobbiga? Jag funderar på att säga något till ledaren efter passet, men vet inte ens var jag ska börja, så jag säger ingenting, men bestämmer mig för att säga till om det händer igen.

 

 

lördag 21 februari 2015

Tacksamhet typ

"Vad kul vi har haft det idag!"

Skönt att höra kära barn, eftersom du igår sa att jag är så tråkig att du aldrig någonsin vill leka med mig på dagarna igen, utan bara vara med mig på nätterna när vi sover.

 

måndag 16 februari 2015

The fault in our stars

Jag minns inte när det var, men jag minns att jag råkade se en trailer för filmen The fault in our stars och att den var så sorglig att jag kände mig smått melankolisk resten av kvällen. Jag bestämde mig för att aldrig någonsin se filmen eller läsa boken, eftersom det praktiskt taget stod GRÅTFEST i versaler efter titeln, men jag visste att jag förr eller senare skulle se filmen ändå. Så i fredags när Elly och jag gick in på Pocketshop för att köpa ett par nya Pixiböcker såg jag The fault in our stars på att bord och köpte den fort som attan, innan jag hann ångra mig. Och herregud. Som jag älskar den här boken. Idag har jag längtat till kvällen ända sedan jag vaknade, bara för att jag vill läsa läsa läsa. Det hade jag aldrig räknat med. Jag hade inte heller räknat med att tonårig kärlek inramad av cancer kunde vara så gripande. Gripande, ja. Jag tror att jag är i mood för att ta till mig någonting gripande just nu. Jag har läst drygt halva boken nu och samtidigt som jag vill läsa mer vill jag aldrig att den ska ta slut. Men så fort jag har läst ut den ska jag se filmen, så det här blir väl sorgliga fiktiva veckan här.

 

onsdag 11 februari 2015

Några lösryckta punkter

  • Idag lagade jag, enligt Elly, den äckligaste soppan som någonsin har lagats.
  • Festen jag var på i lördags hade compact disctema, så alla hade med sig cd-skivor. Mycket rolig grej! Vad som är mindre roligt så här i efterhand är att jag fick syn på Totos Africa på en bränd blandskiva och blev helt till mig och sa att vi bara måste lyssna på den. Lite senare tyckte jag att vi skulle lyssna på den igen. Jag fattar fortfarande ingenting.
  • Jag har sett de första avsnitten av Togetherness (finns på HBO Nordic) och sitter och funderar på om jag ska se det senaste. Det finns nog ingenting jag gillar med serien, men jag kan bara inte låta bli att se den, jag dras liksom till spektaklet. Och åh, den är så pinsam att jag vrider mig av obehag av blotta tanken på hur alla försöker för mycket och det bara blir pannkaka av alltihop.
  • Annars kollar vi mest på Bacillakuten för tillfället. Elly säger att hon ska bli läkare när hon blir stor och hon älskar allt som har med skador och sjukdomar att göra. Hon ska även jobba extra som tatuerare.

tisdag 10 februari 2015

Mest ljus

Solen skiner på dagarna. Det är stressigt på jobbet och jag jobbade över både igår och idag. Det är vår i luften och det har hänt någonting tragiskt på jobbet och jag har fått ett sorgligt och ett ledsamt besked. Allting känns ljusare. En del bitar är tunga, men allting är ändå ljusare. Jag känner mig i huvudsak glad och stark, även om det kommer små stunder av ledsenhet.

 

I fredags flexade jag ut tidigare från jobbet eftersom jag inte kunde sluta gråta. Sen kom jag hem, la mig i sängen och bara grät. Allt det ledsna hade tagit över helt och jag började oroa mig för om jag skulle kunna få igenom en sjukskrivning eller inte, om jag skulle börja medicinera och hur jag skulle orka att vara mamma när jag mådde så dåligt. Jag var helt säker på att det var så här det skulle vara. Så där mörkt och orklöst. Jag slumrade till medan Niklas hämtade Elly på förskolan och nör jag vaknade kände jag mig helt bedövad. Det gjorde jag resten av dagen. På lördagen vaknade jag och kände mig ledsen, men gick ändå och tränade på förmiddagen. Efter det hade jag fått en massa ny energi och även om jag var låg så kändes inte allt helt hopplöst längre. På kvällen gick jag på fest. Jag går nästan aldrig på fest. Hade tänkt att skita i att gå eftersom jag tänkte att en massa främmande människor och alkohol säkerligen inte skulle få mig att må bättre. Men sen tänkte jag fuck it, när får jag chansen att gå på fest igen? Så jag glittrade till mig (det var glittertema) och gick dit. Det var skitkul. Alltså, jag tror verkligen jag behövde träffa folk som varken har barn eller som har med jobbet att göra. Jag behövde nog bli lite full, vara uppe sent och bara släppa allt ansvar för andra. Dagen efter sov jag bara till fem, men skit samma det med, det var värt det.

 

Det kommer alltid svackor. Det kommer alltid perioder då jag bara vill lägga mig ner och sluta andas. Ibland är de längre, men oftast är de korta (nu för tiden). Tack gode gud för det. Jag måste bara lära mig att kunna se ett slut på dem när de dyker upp.

 

Jag vill verkligen tacka er alla som har tagit er tid att kommentera här de senaste dagarna. Ni har peppat, brytt er om och fått mig att känna mig mindre ensam. Tack! Just det här med vänskap är ett svårt ämne och jag känner att jag vill skriva mer om det, men det för bli en annan dag.

 

fredag 6 februari 2015

Bara ledsen

Så jävla ledsen. Mycket på jobbet på sistone. Jobbar över. Knappt hunnit träffa Elly under veckorna, vilket hon har påtalat. Skulle ha hämtat Elly på förskolan igår, men blev sen från jobbet igen, så Niklas fick hämta. PMS i början av veckan. Lite nedstämd. Så kom mensen och jag trodde att jag skulle bli glad, men det blev bara värre. Trött på hur saker och ting (inte) fungerar hemma. Trött på att känna ansvar för allting, att inte kunna släppa. Sitter på jobbet och gråter. Funderar på att sjukanmäla mig resten av dagen, men vill inte gå hem. Önskar att jag hade någon att ringa och prata med. Arg på mig själv för att jag inte kan skaffa/behålla vänner. Hade jag varit annorlunda hade jag förmodligen haft någon att ringa nu. Fattar inte hur jag ska orka med allt när jag bara vill gå och lägga mig. Är detta livet? Livrädd att det här inte kommer att gå över. Bara så ledsen.