tisdag 31 mars 2015

Flummet

När jag började med /hemma/yoga i december 2013 var det dels för att jag ville bli mindre stel i kroppen och dels för att jag ville bli bättre på att slappna av och på att vara i nuet, dvs inte planera, planera och planera hela tiden. Vad jag inte ville ha var flummet. Jag ville inte ha mantran, prat om energier eller en massa meditation. Det var ju hippietjafs. Men nu har flummet och hippietjafset smugit sig på mig och jag har tagit emot det med öppna armar! Ok, jag köper inte allt, men jag mår så fruktansvärt bra av meditation, det här med att känna positiv energi känns inte så underligt längre och förra veckan på restorative yogaklassen jag brukar gå på använde vi ett tyst mantra när vi tränade på ujjayi-andning (en speciell sorts andning som används inom yoga) och jäklar, vilken upplevelse det blev! Jag kom liksom till en helt ny nivå i meditationen och blev efteråt alldeles överväldigad av känslor av lättnad och tacksamhet. 

Att jag har börjat ta till mig fler delar av yogan, och inte bara de fysiska, gör att yogan har blivit så mycket större och viktigare för mig. Det handlar inte bara om vad som händer på mattan längre, utan yogan börjar få allt större inverkan på mitt liv och det känns som om jag har hittat hem.

Peace!

/HippieFifi

lördag 28 mars 2015

Riddare mitt ibland oss

Idag var det extra spännande i lekparken, för plötsligt tågade det in en samling riddare! Det visade sig vara ett gäng lajvare som skulle föreställa legosoldater frön 1500-talet.
Elly: "men är det riktiga riddare?"
Jag: "nej, de är inte riktiga"
Elly: "men jag såg att en rörde på sig?!"
Jag: "nu ska de börja slåss med sina lansar!"
Elly: "på varandra eller på oss?"
 
Jag beundrar verkligen den här typen av nördighet. Jag menar, de här människorna måste vara så otroligt hängivna som lägger en massa pengar på utrustning, syr kläder, åker på konvent osv. För att inte tala om all tid som en sån här hobby måste ta i anspråk. Det är rätt häftigt att våga satsa så här mycket på en hobby ändå, särskilt som den är så snäv.
 

 

fredag 27 mars 2015

Grrrl Collection goes NYC






follow_us_TV03

Tjejerna bakom en av mina favoritbloggar, Grrrl Collection, vill åka till New York för att göra awesome riot grrrl TV! För att kunna göra det kör de en kampanj på Indiegogo där de samlar in pengar till projektet. Eftersom jag älskar Grrrl Collectionbloggen, som skriver herstory och som lyfter fram kvinnor inom musik, film, konst mm, tror jag att deras TV-show kommer att bli grym! Men för att den ska bli av behövs det mer pengar. Jag bidrog precis med en slant, och vet ni vad? Om en bidrar till kampanjen får en en schysst present som tack; jag fick en gympabag med riktigt nice tryck! Men skynda, det är bara några dagar kvar på kampanjen!

torsdag 26 mars 2015

Om att skylla på offret

Hur glad jag än är över allt stöd jag har fått i samband med de där sms-en, så är det en sak som har stört mig, och det är att några personer har sagt till mig att jag inte skulle ha svarat på hans sms från början. Att mina svar triggade igång honom mer. Och så kan det väl vara, att "fel nummer", "jag vet inte vem du är" och "jag ringer polisen om du skickar fler sms" kan ha triggat honom. Men det spelar ingen roll, för det var aldrig mitt fel att han skickade obehagliga sms till mig. Jag bad aldrig om att han skulle knulla mig och han har gått över en gräns när han skickade sms-en till mig. Han begick en brottslig handling, jag var offret. Jag bär inget ansvar för hans handlingar, lika lite som en person som blir våldtagen bär ansvar för våldtäkten pga klädsel. Har vi inte kommit längre än så här? 

Repetera efter mig nu: DET ÄR ALDRIG OFFRETS FEL!

Dessutom kändes det faktiskt viktigt för mig att sätta gränser, att säga ifrån och inte bara tiga ihjäl honom. Det kändes bra att hota med att gå till polisen för att visa att det han gjorde var fel, även om jag som offer inte ska behöva göra det. Jag har funnit mig i alldeles för mycket i mitt liv och jag har verkligen fått öva på att säga ifrån om både det ena och det andra, och nu när jag börjar bli bra på det tänker jag fan inte sluta.

Förresten så fick jag hem brev från polisen om att förundersökning inte kommer att inledas, då det är uppenbart att det inte går att utreda vem som skickade sms-en. Det var absolut inte oväntat, men det känns för jävla trist att aset bara kan fortsätta sitt liv som vanligt.

tisdag 24 mars 2015

Åh, du ljuva dagsvila

När jag vaknade i morse kändes förkylningen bättre, men istället var mina ögon nästan helt ihopklibbade. När jag hade tvättat bort allt kladd, som började komma tidigt igår kväll och som jag inte kunde låta bli att pilla bort hela tiden, var ögonen helt röda och uttorkade, samtidigt som det kom nytt, tjockt klet. Jag tänkte att det måste vara ögoninflammation, så jag stannade hemma från jobbet. Under förmiddagen körde jag med vanliga ögondroppar i omgångar och till sist var ögonen så gott som bra igen. Istället fick jag ont i magen och det har jag fortfarande. Alltså, vad är det här? Kom igen kroppen!
 
Hur som helst så var det väldigt skönt och välbehövligt att få tillbringa en del tid i sängen idag också. Att ligga och vila på dagen är nog den största lyxen jag kan tänka mig. Ok, kanske inte den allra största lyxen what so ever, men den största som liksom finns inom räckhåll. Också passade jag på att lägga in tvätt och dusch och tvätta håret för att slippa göra det nu ikväll. Yogade lite lugnt gjorde jag också. Så väldigt bra dag måste jag säga, trots att jag var sjuk. Eller kanske just för att jag var sjuk...
 

 

Tacksamheten

TACK för all omtanke och all pepp på inlägget om sms-en från aset. Om hela den här grejen har fört med sig nåt gott, så är det att jag har insett att jag faktiskt har många omkring mig som är beredda att hjälpa till om det behövs, för det är så många som har erbjudit sig att sova över, frågat om Elly och jag vill bo hos dem ett tag eller erbjudit sig att söka upp aset och ta med sig diverse tillhyggen, hehe. Så tack, det värmer att veta att jag inte är ensam i detta!
 
 

 

Unbreakable Kimmy Schmidt

(Bilderna är skärmdump från Netflix)


Igår började jag kolla på Unbreakable Kimmy Schmidt på Netflix och den är SÅ skön! Den handlar om 29-åriga Kimmy, som blir befriad efter att ha varit tillfångatagen av en sektledare och levt under marken i 15 år, och som bestämmer sig för att flytta till New York. Världen har förstås förändrats en hel del under de gångna 15 åren och det är så kul när Kimmy upptäcker allt nytt, som smartphones och selfies. Unbreakable Kimmy Schmidt är färgstark, har roliga karaktärer och är underhållande och glättig, men med djupare innebörder och Kimmy är riktigt kick-ass-cool på ett töntigt sätt. Tina Fey, som har gjort serien är ett geni! Men det var visserligen inget nytt.

 

måndag 23 mars 2015

Idag sjukanmälde jag mig

Idag gjorde jag något så tokigt som att jag sjukanmälde mig! Det tog dock en hel morgons velande fram och tillbaka innan jag tog beslutet att jag faktiskt kände mig för dålig för att jobba och att jag minsann har rätt att vara hemma då. Att det ska vara så svårt! Och att det ska vara så svårt för den här förkylningen att ge med sig! Nu har jag haft ont i halsen och varit småsnorig i en och en halv vecka. I helgen blev det lite värre och i natt var halsen så svullen att jag inte kunde svälja. Och denna matthet! Helt slut. Men ingen feber. Jag tog tempen fem gånger i morse, för jag önskade att jag skulle ha feber så jag kunde vara hemma med gott samvete. Men sen intalade jag mig att en får vara hemma ändå och efter det ägnade jag mig åt det som jag i hemlighet har drömt om sen Elly började förskolan: jag lämnade Elly på förskolan, gick hem, kröp ner i sängen och låg sedan där resten av dagen (well, fram till tidig eftermiddag då det var dags att hämta hem barnet) och tittade på TV-serier och drack te och åt glass. Livin' the dream liksom.

Veganska maränger

Efter att kanske hundra människor i olika vegangrupper på FB postat bilder på maränger gjorda på kikärtsspad, var jag bara tvungen att testa själv. Så förra helgen tog Elly och jag fram elvispen och vispade och vispade och vispade och till sist blev det supergoda maränger av perfekt konsistens. Jag tyckte att smeten hade en bismak av kikärtor, men de färdiga marängerna hade helt tappat den smaken. Jag fattar inte hur någon kom på idéen att vispa upp kikärtsspad, men människan som kom på det måste vara ett geni!
Så, hur gör en då?
 
Du behöver:
Spadet från ett paket kikärtor (tetra eller burk)
1,5 dl socker
1/2 tsk pressad citron
En gnutta vaniljpulver
 
Sätt ugnen på 100 grader och lägg bakplåtspapper på två plåtar.
Vispa kikärtsspadet med en elvisp så att det blir ett ganska kompakt skum. Tillsätt övriga ingredienser och vispa tills bunken går att vända upp och ner utan att smeten rinner ner. (Ja, det tar en bra stund. Men håll ut, de färdiga marängerna är värt allt vispande!) Klicka sedan ut smeten på plåtar och grädda i 90 minuter (jag kör på varmluft och båda plåtarna samtidigt) Därefter stänger du av ugnen och låter plåtarna stå kvar tills både ugnen och plåtarna har svalnat, gärna ännu längre. Och sedan är det bara att njuta av krispigt goda maränger! Du kan också experimentera med olika smaksättningar; igår delade jag upp smeten i tre bunkar och smaksatte en med blåbärspulver, en med carobpulver och en med lakritspulver. Blåbärsmarängerna fick en fin, lila färg, carobmarängerna smakade kola och lakritsmarängerna blev söta utanpå och salta inuti. Mums!

 

Om att bli sexuellt ofredad

Några av er märkte att jag låste bloggen förra veckan. Det hände nämligen en grej som gjorde att jag ville ligga lite lågt ett tag, så jag låste Instagram, bloggen och Twitter, men nu känner jag att det har passerat och det passar inte mig att vara hemlig, så nu är bloggen och Instagram upplåsta igen!

 

Natten till förra måndagen fick jag ett antal obehagliga sms från en person som hävdade att hen var utanför och ville bli insläppt. Hen skulle stoppa sin kuk i min mus och anal och jag skulle få reda på vem hen var efter att vi hade haft sex. Vi hade tydligen stämt träff på nån community på nätet och när jag hotade med polisen svarade personen att hen inte var rädd för polisen, eftersom hen har en massa info i datorn om att jag säljer sex och sprider falska uppgifter på nätet. Om det "bara" hade varit detta hade jag kanske inte blivit rädd, men när personen använde mitt förnamn och skrev att hen visste att min kille inte är hemma, då blev jag skärrad och kände mig otrygg. Jag kollade upp telefonnumret som sms-en kom ifrån och det tillhörde en 37-årig man i Göteborg.

 

Jag sov inte mycket mer den natten, eftersom det hela kändes så olustigt. Eftersom personen använde mitt förnamn och skrev att vi hade träffats på nätet, blev jag nojjig över att någon hade använt mitt namn på det där communityt och jag var rädd att den där mannen faktiskt skulle söka upp mig. Jag funderade på att polisanmäla, men tänkte att polisen säkert inte skulle göra nåt ändå. Sen bestämde jag mig nästan för att gå till polisen, men blev rädd för vad mannen skulle hitta på om han fick reda på att jag gick till polisen. När jag och Elly cyklade iväg på morgonen såg jag mig över axeln mer än en gång.

 

Till sist bestämde jag mig för att anmäla ändå. Dels för att jag tänkte att om den här mannen har passerat en gräns, kan han kanske passera fler och dels för att jag tänkte att han kanske har utsatt fler. Så jag gick till polisen och hade med min kollega som stöd. Jag blev väl bemött och personen jag träffade skrev ner alla sms, ställde några frågor och undrade om jag ville träffa en psykolog, vilket jag tackade nej till. Sen fick jag veta att det kommer att fattas ett beslut om huruvida en förundersökning kommer att inledas angående sexuellt ofredande, vilket främst skulle bero på om de anser att det finns tillräckligt att gå på. Polisen sa även att det kan vara svårt att gå vidare med detta eftersom mannen bara kan neka till att det är han som har skickat sms-en, att det aldrig skulle hålla i rätten att hävda att det är han som har skrivit dem för att det är hans telefon. Jag frågade hur lång tid det kan ta innan beslutet tas, men det visste hen inte och sa att de har mycket att göra med våldtäkter, slagsmål mm. Jag blev även uppmanad att polisanmäla om det kommer fler sms från mannen, samt att jag skulle vara försiktig, låsa ordentligt om mig, inte öppna dörren om det ringer på och att inte gå ute själv.

 

Jag hade trott att jag skulle bli lugnare av att polisanmäla, men det blev faktiskt tvärtom. Nu kände jag att jag borde vara rädd, samtidigt som jag utgick från att polisen inte skulle kunna göra något. Jag började faktiskt känna mig lite smått paranoid och inte blev det bättre av att det kom ett till sms ("jag är på väg kåt som fan") när jag hämtade Elly på förskolan. När vi kom in på vår gata tittade jag på alla bilar som stod parkerade i närheten och försökte se om det satt en man i någon av dem. Lite senare kom en kompis hem till oss eftersom jag inte vågade vara ensam med Elly och när Elly hade somnat ringde jag och polisanmälde det nya sms-et.

 

Dagen efter kändes det lite bättre, men jag kände mig fortfarande obehaglig till mods. På förmiddagen ringde det en person från polisen och meddelade att de skulle ringa upp den där mannen och fråga vad han håller på med, sen skulle de återkomma till mig. Senare samma dag kom min svärmor hem till oss för att passa Elly medan jag gick på möte på förskolan. Jag hann med ett yogapass innan mötet (halleluja, det var välbehövt att få hjälp att slappna av!) och efter mötet blev jag följd till dörren av en annan förälder. Svärmor sov över hos oss. Sen var det onsdag och jag kände mig inte rädd längre, utan bara arg. Arg på det där jävla aset som hade gjort mig rädd, som hade fått mig att lägga en massa tid på att polisanmäla och att oroa mig och arg för att jag blev tillsagd att vara försiktig, medan aset kan fortsätta med sitt liv som vanligt.

 

Polisen hörde inte av sig igen, så jag ringde upp i fredags. Mannen hade inte svarat i telefon, trots att de hade hade försökt några gånger och de skulle väl göra nåt mer försök. Men allt lät väldigt osäkert, så jag fattar ju att det inte kommer att hända nåt. Men jag är ändå glad att jag anmälde, för det blev en viktig markering för mig själv att jag inte finner mig i vad som helst, plus att det kommer att synas i statistiken. Men jag är kritisk till att polisen sa att de skulle återkomma till mig och inte gjorde det. Jag menar, de måste ju fatta att jag väntar på att de ska höra av sig? Får de ingen utbildning om sånt här? Och jag var ändå tydlig med att jag var rädd och orolig. Och jag fattar att polisen inte har resurser och att det här säkert handlade om en man som bara vill skrämmas, men i de fall där det inte är det? Är det inte bättre att försöka ta tag i sånt här innan det händer något riktigt allvarligt? Jag tycker också att det är konstigt att ingen frågade om jag har nåt ex som är svartsjukt eller har betett sig illa mot mig tidigare, för det är ju inte ovanligt att det är män som kvinnan känner som ligger bakom sånt här.

 

Hur som helst, så är jag glad över att det inte har kommit fler sms och att jag inte känner mig nojjig längre, utan kan leva som vanligt utan att behöva begränsa mig. Egentligen är det kanske dumt att skriva om händelsen så här öppet, men det känns viktigt för mig att berätta om detta och jag har inte gjort nåt fel.

 

Och till sist: KROSSA PATRIARKET så vi slipper sån här skit god damn it!

söndag 15 mars 2015

Söndag. Sol. Kyla. Hisingen.

Dagens äventyr gick till Hisingen där vi mötte upp min kompis Karin och hennes 1-åring. Sen åkte vi ännu längre ut på Hisingen, tills vi kom till Hisingsparken, som visade sig vara ett friluftsområde med motionsspår och fina lekplatser. Elly tog sig an 1-åringen med orden "jag är van vid bäbisar, för jag har flera låtsasbäbisar hemma".
 
Bra dag.

 

lördag 14 mars 2015

Lördag! Sol! En massa bilder!

Idag var det äntligen en Elly-Sofiadag. En sån där dag jag kan längta eftersänder veckorna, en sån där dag då vi inte har en massa planer, utan bara kan ta dagen som den kommer.
Efter frukost gick vi till den mysiga barnbokhandeln Bokskåpet, som ligger en liten bit härifrån. Det var nämligen så att Karin Jacov skulle läsa högt ur sin nya bok Malte och glitterhästen just på Bokskåpet. Karin och jag har följt varandra via våra bloggar och Instagram i några år nu, men det var första gången vi sågs IRL. Och det är så himla coolt att Karin under tiden jag har följt henne har blivit en riktig författare!
Karin har nu skrivit två böcker om Malte Modig. Båda två är fina och mysiga historier med bra genustänk. Det är så härligt att läsa om en pojke som älskar en rosa glitterhäst och som inte är tuff och modig.
Efter sagostunden åt vi sushi. Elly har tjatat om sushi nästan hela veckan, och jag hade lovat henne sushi till helgen.
Det var nog min första veganska köpesushi och den var riktigt nice, särskilt tofun.
Sen gick vi till Vegstore som idag skulle börja rea ut alla varor då de ska stänga igen och flytta till nya lokaler så småningom. Men när vi klev in i affären och möttes av en kö som slingrade sig genom hela lokalen blev vi avskräckta och gick och köpte gelato till Elly istället. Elly åker i stort sett aldrig vagn längre. Men när vi gick hemifrån idag lekte hon att hon var min bäbis och då var hon ju tvungen att åka vagn...
Jag hade på mig skinnjacka (eller "skinn"jacka) och vårskor och frös stundtals så jag blev panikkissnödig, men i solen och i lä var det riktigt skönt. Älskade vår. Mitt pessimistiska barn hävdar dock bestämt att det fortfarande är vinter.
På hemvägen skulle Elly känna på en massa blommor. Också stannade vi till vid en lekpark och lekte affär för ovanlighetens skull. Skojar bara, affär har varit en favoritlek sen Elly var ca 1,5 år...
Sen kom vi hem, picklade en jävla massa grönsaker och spelade bajsspelet, som vi köpte idag. Det var första gången Elly spelade ett spel utan att fuska, tror jag. Men hon vann ändå, alla tre gångerna.
Och nu äter jag popcorn i sängen, eftersom Elly sover på soffan. När hon först sa att hon ville sova där sa jag nej av bara farten. Men sen tänkte jag äh, vad fan, varför inte? Och Elly somnade både smidigt och tidigt, så win win, säger jag.