söndag 29 november 2015

Helgar väl vilodagen

Ligger och vilar i "vårt" rum hemma hos svärmor i skärgården. Lyssnar på blåsten utanför och försöker att inte tänka på illamåendet. Känner mig inte alls på topp den här helgen. Mår så fruktansvärt illa till och från och däremellan vill jag bara ligga ner. Känner mig orklös och tom. Hoppas detta är nån slags peak och att det vänder snart.

fredag 27 november 2015

Järn

Var hos barnmorskan idag. Har järnbrist och måste börja med järntabletter. Förmodligen beror bristen på att jag inte äter kött, sa barnmorskan. Men ärligt talat, är det väl väldigt vanligt med järnbrist bland preggos, vad de än äter? Det som känns lite pissigt är att jag faktiskt hade väldigt bra järnvärden förra graviditeten, jag låg runt 140 på hb hela tiden, utan minsta lilla tillskott. Jaja, det är väl bara att börja med piller och hoppas på att magen pallar. Finns få saker som skrämmer mig så mycket som förstoppning gör.

torsdag 26 november 2015

Tack! Och en liten lägesrapport

Hörrni, tusen tack för alla grattis! Ni är bäst!

Och så bjuder jag på en liten statusuppdatering:
kräktes i diskhon när jag borstade tänderna i morse. Hulkade våldsamt tio gånger när jag cyklade till jobbet. När jag kom fram var jag så illamående att jag var yr. Gick in på toan för att kräkas. Höll på att börja gråta när det luktade äckligt i korridoren. Det kom ingenting. Nu har jag ätit frukost och mår bra igen. Förutspår att jag kommer att göra det i en timme innan illamåendet sätter igång igen. Men annars är det bra.

onsdag 25 november 2015

Om en fredag i oktober

Det är en fredag i oktober. Min kollega och jag är ute och åker och jag frågar om vi kan svänga förbi ett apotek när vi åker tillbaka till kontoret. När vi stannar utanför apoteket säger jag att jag springer in snabbt. Men min kollega vill följa med. Jag suckar inombords, men lyckas rafsa åt mig ett graviditetstest medan min kollega tittar på vitaminer. Vi sitter i bilen igen. Jag är kissnödig. Hjärtat dunkar lite hårdare än vanligt. När vi kommer till jobbet går min kollega upp till matsalen direkt och jag tar min handväska och går in på toan. Nu är jag så kissnödig att jag står och trycker ihop låren mot varandra det hårdaste jag kan, medan jag plockar upp testet ur förpackningen. Äntligen får jag kissa. Jag lägger testet på en pappershandduk på handfatet. Ser ett tydligt rött streck. Ett. Nu bultar hjärtat så hårt att jag får svindel. Jag tittar rakt in i väggen en stund innan jag vågar slänga en blick på gravtestet igen. Sen måste jag titta på det både länge och kort flera gånger om, innan det sjunker in att det verkligen finns ett streck till. Ett litet ljust streck. Jag är gravid.

måndag 23 november 2015

Att bygga bort ett bryt

Det här är Elly post utbrott. Jo, så här var det: i lördags var hon och jag på stan. Vi köpte lite adventsgrejer och sånt och var inne i en himla massa affärer (ok, kanske 5, men det kändes som hundra) och när vi kom hem var vi rätt trötta båda två. Dessutom var klockan rätt mycket och det var dags för middag följt av en stund vid TV'n innan läggdags för Elly. Men när vi hade ställt fram adventsljusstakarna vi precis hade köpt ville Elly ta fram allt julpynt och när vi sa nej (pga hunger, trötthet, att jag inte orkade hämta julsakerna i källaren och påbörja ett stort projekt osv) fick Elly ett riktigt bryt. Hon blev arg, hon blev ledsen, hon surade och hon skrek. När hon märkte att det var lönlöst att tjata sa hon "om inte jag får julpynta mer nu tänker jag ta bort alla mattor och lägga dem i en hög". Och det gjorde hon. Sen byggde hon på högen med alla sängkläder och en hel del av soffkuddarna. Ju mer hon byggde på sitt berg, desto mer rann utbrottet av henne och när berget var klart var hon strålande glad. Vad vill jag säga med detta? Jo, att även om Ellys bryt har minskat med åldern, så är de förstås jobbiga när de kommer och fullständigt översvallar henne med känslor, men i lördags hittade hon en konstruktiv lösning på känslostormen och gjorde någonting annat än att ligga på golvet och skrika, vilket ledde till att brytet inte höll på så länge och inte blev totalt utmattande för henne. Och nu menar jag absolut inte att Elly inte får uttrycka sina känslor, utan bara att det är bra att hon lär sig att ta hand om dem. Elly har väldigt mycket känslor och har väldigt nära till dem. Det har alltid varit så och jag tror inte att det handlar om "trots", utan mer om hennes personlighet. Ibland blir det skitjobbigt för henne (och oss, det kan jag inte sticka under stol med) att ha alla dessa känslor, så därför tycker jag att det är toppen om hon börjar hitta strategier för att hantera dem.

fredag 20 november 2015

Wohoo, semesterbildbomb!

Vi har ju varit på semester! En vecka på Fuerteventura, som alltså är en av Kanarieöarna.
Det såg ut ungefär så här:
Och det kändes ungefär så här: varmt, härligt, avkopplande, roligt, mysigt och bra. Vi var på samma ort som förra året, Caleta de Fuste, och bodde på samma hotell. Vi var helt enkelt så nöjda förra året att vi tyckte att vi lika gärna kunde åka dit igen. I år hade vi även förstärkning av min mamma (fast hon var ju med förra året också), min ena syster och en familj med två barn som är vänner och grannar till oss. 

Det här var ju ingen resa som innehöll en massa äventyr och stora upplevelser direkt, utan det var semester. Semester som i sol och bad, att slippa handla, städa, tvätta och laga mat. Semester som i att komma bort ett slag. Vi hade halvpension, så frukost och middag åt vi på hotellet och lunch fixade vi själva. Det var supergod mat på hotellet och jag gjorde en avstickare från veganismen och åt vegetariskt, det hade blivit för svårt annars. På hotellområdet fanns det flera pooler och hotellet låg precis bredvid havet, så vi gjorde inte många längre utflykter. En dag tog dock jag, mamma och syster en taxi genom det karga landskapet för att besöka en aloe veraodling, där vi fick en snabb visning av hur aloe veran odlas, hur produkter utvinns och framställs och om vilka olika produkter det finns. Med betoning på snabb, eftersom taxichauffören väntade på oss, då han och guide menade att det skulle bli dyrare att ringa dit en ny taxi, för ingen visste tydligen var odlingen låg. Så förutom den lilla trippen och några rundor till olika köpcenter, höll vi oss på hotellområdet och vid havet. Ärligt talat tyckte jag det var rätt skönt att inte göra så mycket, utan mest bara slappa och njuta av tillvaron. Jag yogade nästan inte ens; jag som brukar yoga varje dag hade förstås med mig träningskläder och hade tänkt att yoga varje kväll när Elly hade somnat, men när hon hade gjort det var jag så trött att jag också gick och la mig. 21:30 var det senaste jag somnade och det var så skönt att verkligen ta sig tiden att lägga sig tidigt. Men en dag på stranden fick jag feeling och körde några armbalanser. Jag älskar att yoga utomhus och i sand känns det extra härligt. Och ok, jag ville ha några snygga yogabilder på mig själv, det kan jag ju inte förneka. 

I måndags kväll kom vi hem till ett mörkt, grått och regnigt Göteborg. Jag saknar värmen, det gör jag, men åh, vad gott det är med hemlagad mat och gröt till frukost efter alla bufféer! Och det är rätt skönt att slippa solkrämen, även om jag gärna skulle slippa vinterjackan och varma tröjor.

söndag 8 november 2015

Hej solen!

Hörrni, det här med bloggandet går väl inte så jättebra. Eller också så är det just bra det går, för jag bloggar faktiskt lite då och då utan att bli för uppslukad av det. Nu är i alla fall väskorna packade och i morgon drar vi till Fuerteventura för en veckas sol, bad och slappande. Traditionsenligt skippar vi wi-FI, Facebook, Instagram, mail och allt sånt, så see you later!

 

fredag 6 november 2015

Pensionen

Härom dagen fick jag ett stort kuvert som innehöll information om min tjänstepension. Elly blev nyfiken på det stora kuvertet och undrade vad det stod i brevet. Jag förklarade att nu, när jag jobbar, får jag pengar från mitt jobb varje månad för att jag jobbar, men när jag blir för gammal så kommer jag att fortsätta att få pengar från mitt jobb, trots att jag inte arbetar. Men Elly avbröt mig och sa: "mamma, jag vet vad pension är, det är att man sätter sig utanför en affär, kanske lutar sig mot väggen och sen håller man fram en burk och människor som går förbi får lägga pengar där".

Alltså, det lät så himla sorgligt, samtidigt som det på nåt sätt är lite fint att Elly, som ännu är så ung och oförstörd, inte tycker att det är något fel med att tigga. Missförstå mig inte nu, jag är absolut inte emot tiggeri som fenomen. Eller egentligen är jag ju emot att människor ska behöva tigga, men människor gör det de måste, de tar till det alternativ som finns. Och det jag menar är lite fint är att Elly inte ser stigmat i tiggeriet, hon ser det som ett jobb bland andra. Och hon tycks tro att vem som helst kan behöva tigga, att hennes mamma kanske kommer att göra det en dag, och det ligger ju faktiskt någonting i det. För vem vet hur det ser ut i den här världen om 30 år?