måndag 25 april 2016

Vattkoppor och annat elände

För ca 2,5 veckor sen fick ett barn på Ellys förskola vattkoppor. Vi är väldigt glada att det är lång inkubationstid på just den här sjukdomen, eftersom vi hade köpt en resa till The Reef i Fredrikshavn förra helgen, men när vi hade kommit hem därifrån tyckte vi att Elly lika gärna kunde få vattkopporna avklarade. Så insjuknade barn efter barn på förskolan och i onsdags kväll hittade Elly och jag tre små prickar som såg lite misstänksamma ut. Vi gjorde misstaget att bildgoogla vattkoppor, för dels blev vi inte mycket klokare och dels så var det rätt många äckliga bilder på infekterade och enorma koppor som dök upp. Jag ångrar fortfarande den googlingen, medan Elly bara tyckte det var spännande. Hursomhelst helst, morgonen efter fattade vi att det måste vara vattkoppor och jag vabbade en trött och hängig unge på förmiddagen och Niklas tog över efter lunch. Hon fick några koppor till under dagen, men de var ändå under kontroll och det hjälpte att smörja in dem med aloe vera. Och det var likadant under fredagen, då det kom ännu fler koppor. Men Elly fortsatte att ta det bra, förutom att det gjorde ont när de första kopporna sprack och lite huvudvärk, plus att hon vaknade och grät sent samma kväll, och Niklas och jag tyckte det var skönt att det inte verkade bli så farligt. Men så på lördagen var det en mängd koppor som sprack och Elly sprang på eftermiddagen runt och skrek i panik då hon hade en koppa i rumpan som gjorde ont. Vi hade samma dag köpt hem Poxclin, som många rekommenderade, och jag försökte övertala henne att badda de sprickande kopporna med potatismjöl, men Elly ville inte testa någonting alls.
När panikgråten inte ville sluta, kom jag på att vi har kvar några tavegyl (anti-histaminer) som Elly fick utskrivet när hon var två år och hade fått en reaktion på ett myggbett, och att jag hade läst att det kunde underlätta, så jag krossade en halv tablett och gav Elly den med lite chokladsås. Sen ville hon testa potatismjöl ändå, och när hon väl hade börjat kunde hon inte sluta, så hon satt hela eftermiddagen på ett lakan i soffan och baddade sig med potatismjöl. Och det verkade ju hjälpa. Innan hon gick och la sig smörjde hon in sig med Poxclin och sen sov hon som en stock hela natten och vaknade inte förrän kl. 9 igår morse, efter att ha sovit i 13h. Igår var hon lite trött när hon hade gått upp, men sen blev hon pigg minsann och hade världens energi hela dagen.
En som däremot inte hade mycket energi var jag, som har blivit superförkyld. Igår rann min näsa konstant. Alltså, jag skojar inte, även om jag precis hade snutit mig kunde näsan droppa bara jag rörde mig. Idag rinner inte näsan lika mycket, men jag har svinont i halsen och är inte på topp. Elly sov lite oroligt i natt, hon har vaknat till och gnytt flera gånger, och sover fortfarande, så jag vet inte hennes status idag, men om hon är lika pigg som igår kan det här bli en låååång dag för mig. Jag övervägde faktiskt att gå till jobbet idag och låta Niklas vabba, för jag tänkte att jag kanske får mer lugn och ro där, men sen fick jag snällt inse att det hade inte funkat, jag är för dålig.

 

torsdag 21 april 2016

Vecka 31

Här går det visst undan, för nu är jag i vecka 31 (eller 30+3 om en föredrar att räkna som en barnmorska, men det gör inte jag)! Jag mår fortfarande illa på morgnarna, men har inte spytt på säkert två veckor, så det är helt ok, jag menar, nån krämpa ska en väl ha? I övrigt mår jag nämligen så jäkla bra! Jag känner mig pigg (förutom på kvällarna), har nästan jämnare humör än vanligt och jag har inte ont nånstans. Jag känner mig fortfarande stark, även om jag såklart inte kan träna lika hårt som förut och alla yogaposer funkar ju inte längre. Men ändå, jag känner mig på topp. Njuter av min härliga mage och av den där som sprattlar runt därinne. Jag vet, jag måste vara oerhört provocerande för alla preggos som lider av diverse åkommor, men det är väl som en barnmorska sa härom dagen: min kropp är som gjord för att vara gravid. Nu hoppas jag bara att den är bättre lämpad för att föda barn den här gången än vad den var sist, men mer om det i ett annat inlägg.
 
Och jag är ju så nyfiken på Sojakorven. Kommer hen ha en massa rött hår? Kommer hen att bli en rund buddha som Elly blev fort? Kommer hen att sova? Kommer hen att vara lika bestämd som sin syster? Kommer hen att vara stillsam? Jag försöker tänka mig att Sojakorven kommer att vara en helt egen person, och inte en mini-Elly, men det är så svårt.

 

onsdag 13 april 2016

5-årsdagen!

I söndags fyllde Elly 5 år. Ja, 5! Vår lilla plutt har alltså blivit så stor.
Elly ville inte bli firad på sängen, utan hade bestämt att hon skulle få frukost (en donut med ljus på) och paket i soffan. Elly hade varit så spänd inför den här dagen hela veckan, så jag hade trott att hon skulle vakna vid 5:30 eller så, men hon sov faktiskt till 7:40. Hon var väl helt utmattad efter kalaset dagen innan.

I det stora paketet, som hade legat framme i en vecka, eftersom vi inte fick ta bort det, var det en docka som kan dricka och kissa. Dockan är nu Ellys 2-åriga lillasyster och följer med till förskolan varje dag.

På förmiddagen kom Ellys mormor och morfar och firade Elly. Det blev förstås kalasrester till fikat. Vi har förresten fortfarande kvar kalasrester...

Elly, mormor och jag gick till Masthuggskyrkan har hoppade mellan klippor, klättrade i träd och sånt.

Sen gick vi ner till Andra Långgatan och käkade koreanskt.

Jag åt bibimbap för första gången och blev så att säga helfrälst. Dagdrömmer nu om att få en sån här skål levererad till förlossningen när Sojakorven har kommit ut.

Efter maten råkade Elly och jag passera en asiatisk affär och Elly ville prompt gå in och titta, vilket slutade med att hon fick en födelsedagsklänning.

När vi kom hem testade vi Lillasysters bajsfunktion. Hon kan nämligen bajsa ur ett hål som sitter mellan kisshålet och själva rumpan, om en matar henne med nån special"välling".
 
På kvällen frågade Elly om hon skulle fortsätta att få paket varje dag i några dagar till. De vänjer sig fort, de små. Hon somnade i alla fall väldigt nöjd och glad över sin stora dag.







tisdag 12 april 2016

Hur preggokroppen reagerar

Igår gick jag in i vecka 30 och jag tycker fortfarande det är riktigt najs att vara gravid och känner ingen brådska med att få ut bäbin. Förutom vid ett tillfälle igår. På väg från jobbet stötte jag på ett föräldrapar som jag brukade träffa på öppna förskolan som jag och Elly hängde på förr, och de hade fått en bäbis. Som var tre veckor och pytteliten och alldeles bedårande. Jag rörde inte vid den, den grät inte, men min kropp reagerade först med att vilja störta fram och roffa åt mig bäbin, och sedan med att få flera sammandragningar på raken. Just det, tuttarna blev så hårda att jag senare var tvungen att kolla om de hade läckt.

Kroppen alltså. För att inte tala om preggokroppen.

tisdag 5 april 2016

Långben i magen

Nog för att jag är trött på att vareviga dag få höra att min mage är liten, att det börjar synas nu (hallå, det har synts i flera månader ju!) etc, men igår, när vi gick in i vecka 29 och jag läste det senaste i gravid-appen från 1177, fick jag lite huvudbry. Nu är Sojakorven tydligen runt 40 cm lång! Alltså, det är ju jättelångt! Hen ska ju bara växa ca 10 cm till liksom. Det jag går och funderar över är hur dessa 40 cm får plats i min mage. Ligger hen trippelvikt? Finns det väldigt mycket plats inåt, mot ryggraden? Är längden förklaringen till att det ibland känns som om Sojakorven tar i allt vad hen kan och spjärnar emot livmoderväggarna med alla lemmar samtidigt så att jag hisnar lite? Så många tankar kring detta.

måndag 4 april 2016

Random från förra veckan

I onsdags hade jag och mina närmaste kolleger en liten avslutning för mig. Först käkade vi på Blackbird, en helvegansk, ganska ny restaurang här i Göteborg. OMG, vad gott det var! Vi käkade alla varsin seitanburgare med sötpotatisfries till, och alla var nöjda. Eftersom alla andra i sällskapet äter kött i vanliga fall hade jag varit lite orolig för ett visst knorrande, men det var ingenting sådant. Sen bowlade vi!

I fredags började jag på mitt tillfälliga jobb. Eftersom jag i vanliga fall jobbar i miljöer där det finns risk för hot och våld, har jag blivit omplacerad till ett annat kontor och kommer att ha andra arbetsuppgifter. Det känns faktiskt väldigt bra; det är så lugnt och skönt här på kontoret, alla är trevliga, jag har närmare till jobbet och arbetsuppgifterna är inte lika krävande som mina vanliga, vilket jag uppskattar nu i mitt välsignade tillstånd.

I lördags gick Niklas, jag och den här färgklicken till stan för att göra alla möjliga ärenden. Elly behövde en ny cykelhjälm och nya gummistövlar och vi skulle köpa en massa grejer till hennes kalas. För på söndag fyller hon 5! Elly skuttade och sprang hela vägen till stan, förmodligen lättad över att slippa tjocka och knöliga kläder. Att hon sedan valde tajts i caprilängd var kanske en aning överdrivet...

Lunch åt vi på Green Food på Drottninggatan. Vi har ätit där en gång tidigare och de har flera fräscha och supergoda veganska alternativ.

Vi kommer inte att köpa så mycket babykläder eftersom vi har en hel del sparat, och det vi köper ska helst vara begagnat, men den här lilla dräkten kunde jag bara inte motstå. Elly försökte få mig att inte köpa den eftersom hon tyckte att den var skitful...

Till mig köpte jag den här klänningen. Den rymmer magen ett tag till i alla fall. En klar fördel med att inte ha så stor mage är att jag kan ha mina vanliga kläder. Ok, jag kan förstås inte ha alla mina kläder, men mina vanliga tajts funkar, jag viker bara ner linningen under magen, och jag har rätt många klänningar som funkar till.