måndag 30 maj 2016

Mors dag/Loppis

Igår gick Niklas upp tidigt och bakade ut frallor som hade fått jäsa i kylen under natten. Att vi inte gör såna oftare, de är ju fantastiskt goda och det känns så lyxigt att äta nybakat bröd på morgonen! Egentligen skulle väl Elly ha hjälpt till, eftersom det ju faktiskt var hon som skulle ha firat sin ömma moder, men hon sov så gott när Niklas satte igång och när hon väl vaknade ville hon hellre ligga kvar och mysa med mig. Så vi låg och småpratade och inväntade frukost på sängen. Frukost på sängen är förresten något av det bästa jag vet. Av Elly fick jag en silverglittrig hjärtformad ask som innehöll en liten lapp där det stod att jag skulle leta efter ett paket under Ellys doktorsväska. Så jag letade och fann ett paket som innehöll en Tant Gredelinmugg. Jag har sen tidigare tre muggar med Tomtebobarn som rider på en fladdermus och en med Maskrosflickor i Elsa Beskowserien.

Efter frukosten gjorde vi oss i ordning och så gick jag och Elly till Majorna för att fynda på årets Megaloppis. Niklas stannade hemma och vilade ett par timmar eftersom han har dragit på sig en yogarelaterad nackskada och inte sover så bra på nätterna. Så fort vi kom till loppisen hittade Elly klänningen hon har på bilden ovan. Sen hittade hon ungefär hur mycket som helst och ville leta igenom typ alla barnkläder och leksaker hon såg. Vid lunchtid mötte Niklas upp oss och vi gick till Zenit för att äta lite. Vi tänkte att det kunde vara skönt att sitta inomhus en stund eftersom det var så varmt ute, men inne på caféet var det så varmt och kvavt att jag mådde lite dåligt. Jag svettades, blev alldeles matt, fick några sammandragningar och som lite lätt mensvärk, så ett tag trodde jag nästan att latensfasen var på gång, men när vi hade börjat gå på loppisen igen gick det över. Puh! Ingen bäbis än tack. Sen fortsatte vi att kolla runt. Elly fick några plagg till, ett par böcker, ett par filmer, en gosekatt och en porslinsdocka. Jag köpte bäbiskläder och två virkade små västar till mig själv och Niklas köpte en bok. När vi kom hem var klockan närmare 18 och Elly och jag hade varit på loppisen sen 10, så vi var rätt slut. Det tog lång tid att gå hem och Elly var både hungrig, trött och sur och stannade och vilade då och då och räckte ut tungan till mig varje gång jag tilltalade henne. Men det lugna tempot passade mig perfekt, för jag var rätt mör i fötterna efter att ha gått hela dagen.
 
Hur som helst, megaloppisen är en sån himla bra grej och jag ser fram emot den varje år. Det är så många som säljer saker och en kan verkligen fynda, plus att det alltid är fint väder och härlig stämning.

lördag 28 maj 2016

Redo!

Så, jag gick till Apoteket igår och letade rätt på de största bindorna, men tyckte att de såg små ut. Som sagt, jag vet ju hur vattnet kan forsa ur en och då krävs det tunga artilleriet. Men jag får väl använda dubbla bindor i värsta fall och nu är jag redo både för vattenavgång och avslag! 

fredag 27 maj 2016

Vecka 36

I måndags var det som om magen tog världens växtsprång. Det syns inte så väl på bilden, men magen är rätt stor nu. Niklas sa att jag verkligen ser höggravid ut nu och att jag har svullnat upp på andra ställen än magen. Well... Jag mår lite mer illa igen, har suttit och känt mig spyfärdig två kvällar i rad, men annars mår jag bra. Har dock börjat sova lite dåligt vissa nätter; antingen ligger jag vaken 1-2 timmar eller så vaknar jag på tok för tidigt, som härom natten då jag vaknade innan 4 och inte kunde somna om. Men som sagt, det är inte så alla nätter som tur är.
 
Det känns att det är trångt för bäbisen i magen. De där distinkta sparkarna känner jag sällan av nu, utan det är mest hårda buffar och tryck. och livmodern trycker mot revbenen en hel del, särskilt när bäbin knör uppåt med rumpan. För nu ligger den med huvudet nedåt. Barnmorskan var lite osäker förra veckan, men sedan var jag på ultraljud för att kolla moderkakans placering och då låg huvudet ned. Och moderkakan låg fortfarande lågt, men hade flyttat sig tillräckligt mycket för att inte utgöra något hinder för en vaginal förlossning. High five på den! (Jag ska skriva mer om mina tankar om förlossningen senare)
 
Nu när det bara är en månad kvar känns det som att det är dags att börja förbereda det sista. När jag låg vaken härom natten kom jag på att jag måste köpa XXXXXL-bindor ifall vattnet skulle gå, så idag blir det ett stopp på Apoteket på hemvägen. I och med att min förra förlossning startade med vattenavgång vet jag ju hur blött det kan bli. I eftermiddag ska jag gå upp på vinden och ta ner de minsta bäbiskläderna och tvätta dem. Också ska jag se vad som kan tänkas behövas mer i klädväg och försöka få tag på det på megaloppisen i Majorna på söndag. Skötbädd har vi köpt; den har Elly och leker med. Vi kommer inte att ha nåt skötbord den här gången, utan vi får lägga ut skötbädden på badrumsgolvet helt enkelt. Vagn har vi köpt. Bärsjalar har vi. Ett paket blöjor har vi köpt. Spjälsängen ska vi ta upp och bädda. Sen är det väl inte så mycket mer att göra? Packa bb-väskan kanske är lika bra att börja med snart, men jag hoppas verkligen att bäbin inte kommer för tidigt, för jag jobbar två veckor till och sen ska jag ha semester i två veckor fram till BF och jag vill verkligen ha min semester! Elly ska gå på förskolan vissa av dem dagarna och jag ska ägna mig åt promenader, yoga och att sova middag tänkte jag. Och lite extratid med Elly förstås.

söndag 8 maj 2016

Alltså, vilken helg!

Och med det menar jag vilken lördag-söndag, för jag hade minsann ingen långhelg. Ok, jag var ledig i torsdags och då var det fint väder, så vi passade på att åka till Ikea och råkade missa att vara ute, men i fredags jobbade jag. Men skitsamma, jag tog igen allt under helgen ändå, för hur underbart har det inte varit att få riktig sommar?!

Igår tog Elly och jag på oss sandaler och solhatt, packade med oss lunch och melon och gick till Botaniska.

I Botaniska hängde vi med ett par kompisar, svettades, fick skoskav, åkte turistigt tåg, picknickade, klättrade, fick maratonnysningar pga pollen, skrattade, njöt och bara älskade tillvaron.

Alltså, hur lätt och härligt känns inte hela tillvaron när en inte behöver bylsa på sig femton lager kläder för att inte frysa röven av sig när en ska gå ut? Eller när det bara är att sätta sig ner i gräset och äta lunch? När en aldrig vill gå in igen?

Men in gick vi till sist, på våra svettiga och såriga fötter. Elly tog årets första fotbad i diskhon och ville äta kilovis med glass eftersom hon var så varm.

Idag åkte vi hemifrån redan kl. 8 för att hinna med ett tåg ut till landet för att hälsa på några vänner. När vi kom fram började vi med att gå uppför en kulle och satte oss sedan på en bänk och fikade och beundrade utsikten. Jag ville flytta dit direkt. Elly rullade sig i gräset på vägen ner. Vi promenerade på grusvägen och såg ett föl. Åt lunch på altanen.

Slappade i hängmattan bland vitsipporna. Ja, ni fattar, vi har haft en perfekt dag.

Jag fick till och med yoga lite utomhus, en företeelse som jag råkar älska. Jag kunde bara inte låta bli att köra ett litet flow och fick feeling och testade kråkan, som jag inte har gjort på länge, eftersom jag trodde att jag var för gravid för att kunna balansera på armarna, men det gick och nu känner jag mig som en annan SuperWoman!

Jag sa vid ett tillfälle till Elly att jag önskade att det skulle vara sånt här väder resten av mitt liv, men den lilla glädjedödaren sa att det är omöjligt, att det visst kommer att bli vinter igen. Jaja, får väl passa på att njuta så länge det varar då.

 

fredag 6 maj 2016

...

Ett tecken på att jag verkligen är gravid måste vara att jag är sugen på att börja plöja Downtown Abbey eller någon liknande trevlig serie, eftersom jag tycker att Niklas och jag har sett så mycket våld på sistone (DareDevil, Jessica Jones, Game of Thrones). Jag känner mig liksom upplagd för något trivsamt som jag kan sitta och le och nicka till, istället för att behöva hålla för ögonen då och då, och jag brukar varken uppskatta trevliga eller trivsamma serier, men nu så.

onsdag 4 maj 2016

En onsdag

Hon är hemma igen! Vårt barn är hemma och allt är som det ska igen. Även om det var lite skönt att bara vara Niklas och jag i några dagar, för vem vet när det händer igen? Om 3 år?

Jag flexade ut en timme tidigare idag och klippte mig. Min frisör fick lov att klippa av de slitna topparna och jag sa åt henne att ta lite till, för vem vet när jag klipper mig nästa gång, om 3 år? Nä, skojar bara, men jag brukar inte vara den som klipper mig särskilt ofta (1-2 gånger om året, oftast 1) och om jag känner mig själv rätt så är klippning ingenting jag kommer att prioritera när bäbisen har kommit.

Det blev även en snajsig undercut/napecut. Jag tänker att det kommer bli skönt att slippa svettigt nackhår i sommar, plus att jag säkert kommer att köra på städknut en hel del framöver och nu blir den lite roligare. Dessutom slipper jag alla spretiga småhår i nacken. Win win win!

 

måndag 2 maj 2016

Självständighet

Sedan Elly fyllde 5 har hon velat öva mer på att bli självständig. Hon får t ex vara ute på gården själv korta stunder (och med det menar jag att vi går ut och tittar till henne efter ca 5 min än så länge), härom dagen ville hon stanna hemma medan jag gick till fruktaffären (tog 8 min) och när vi åker kollektivt vill hon ibland sitta själv. Det är så dubbelt det där med att hon blir mer självständig, att hon klarar mer utan oss. Det är förstås kul att hon växer och att hon vågar mer, att hon tror på sig själv, men samtidigt är det ju lite läskigt. Jag menar, tänk om några år när hon får gå själv till skolan och om ytterligare några år då hon kan ta bussen själv till en kompis! Vad rädd jag kommer att vara. Och samtidigt stolt och glad över att hon kan ta hand om sig själv. Elly frågar också ibland om hur gammal hon ska vara när hon får göra vissa saker själv, som att vara hemma själv när vi går till mataffären eller när hon kan gå till godisaffären själv, och det är ju så svårt att veta. Rent instinktivt vill jag svara 15 på det mesta, men det går ju inte. Just nu är hon i alla fall själv hos sin mormor och morfar. Vi åkte dit i lördags och sen åkte jag hem tidigt i söndags. Elly hade pratat så länge om att hon skulle vara där helt själv, berättat på förskolan och så, med stolthet i rösten. Nu sitter jag och saknar henne så jag nästan blir gråtmild, men jag antar att det här är en bra övning för oss alla.